The magic can begin

Denna vecka har vi på FU besök av några tyska elever. Idag skulle vi i min klass ta hand om dem, lära dem lite svenska och prata lite om svensk kultur och så. Min grupp skulle bland annat gå på stan med dem. 
Och tror ni inte att det är just idag som tåget är nästan en timme sent upp till Linköping, bara för att jag verkligen har sett fram emot det här?
En timme extra satt jag på tåget och hatade världen. När vi väl var framme i Linköping så hade ju min grupp naturligtvis gått till stan för länge sen.
En halvtimme sprang jag runt och letade efter dem. När jag väl hittade dem var lektionen slut. Jag fick cirka fem sekunder med tyskarna. Hann säga hej, i princip.
Joel och jag skulle prata om Melodifestivalen och berätta historien om falukorv. Vi skulle gå till Hemköp och visa dem svenska varor, visa Domkyrkan och gå till HM och prata om svenska designers. Allt detta och massa annat kul missade jag. Jag satt seriöst och grät bara för att jag blev så besviken och så arg på världen.

Sen blev ju denna dag inte direkt särskilt mycket bättre.
Nu är det jag av NÅGON som tänker flytta till Linköping så snabbt som möjligt. Jag kan leva ett fattigt liv på 1000 kr i månaden, det är jag beredd att ta. Det största problemet är att inte ens inackorderingstillägget täcker hyran. Möjligtvis kan jag väl ta ett kvälls/helg-jobb för att få ihop till hyran. Någon som vet något om det?

Nu ska jag skriva ett mail med några väl valda ord till Östergötatrafiken. Ekonomisk ersättning är det MINSTA man kan begära.





Det här är en av de sämsta dagarna i mitt liv.

Jag har träffat Tetti, Masi och Y.
Jag har levt en helg på hamburgare, brända mandlar, tacos och korv.
Jag har sovit på samma dubbel-luftmadrass som två av mina vänner, känt dem andas intill mig och hållit på att ramla av så fort någon har vänt på sig. Legat och stirrat på digitalklockans röda siffror i taket.
Jag har överlevt i Drakgrottan, gått i konkurs på Monopol, lärt mig orden ”undantagsgubbe” och ”oomkullrunkerlig” och druckit två liter fanta.
Det var sjukt fantastiskt.

Våra gosedjur heter Vladdy, Bo, Bertil och Kim. En fladdermus, ett får och två nallar. Jag satte dem i rad på sängen. Två svarta, två vita. De var en förenad fyrklöver. Som vi.
Vladdy är min älskade fladdermus. Doften av vår helg sitter kvar i hans päls <3

Nästa hela återträff börjar redan planeras. Vi är två i Vimmerby och två i Flen, resten finns i Norrköping, Västerås, Kalmar/Nybro/Alsterbro/Bäckebo och Silverdalen.
Masi kom fram till att Linköping ligger i mitten och sätter press på mig att flytta dit.
Jag kan riktigt se framför mig hur vi, åtta personer, tränger ihop oss hos mig i världens minsta lägenhet med ett rum, ett kök och en toa och månadshyra på under 3.000, golvet täckt med madrasser och folk överallt.
   Jag gillar vad jag ser.

Dom kan flyga folk till månar
dom kan göra sprit av jäst
dom kan byta könsorgan på den som vill
Dom kan operera fånar
dom kan bota bråck och pest
dom kan göra en ny ras av en bacill
Dom kan köra mig på data
dom kan göra hus av grus
dom kan bygga in en laser i en slips
Dom kan få en burk att prata
dom kan flyga fort som ljus
Dom kan styra hela världen med ett chips

Men att få ett tåg att komma när man lovat
det är tydligen så öerhört begåvat
så där räcker inte vetenskapen till
Därför kommer alla tåg när ingen vill


Written by: Claes Eriksson, ledare för Sveriges humorelit Galenskaparna och After Shave.


Det var 20 år sedan den låten skrevs och det har inte hänt ett skit med kollektivtrafiken sen dess. Det är fortfarande så himla sant.
Fast idag var tåget bara 20 minuter försenat, igår var ni nästan en timme sena. DET var jobbigt. Men inget slår ändå maj 08 när vi skulle hem från Gbg satt två timmar i Falköping i 40 graders värme och väntade på en ersättningsbuss som aldrig kom. Fast i och för sig så hade jag varit på BWO och fått en kram av Martin Rolinski så jag störde mig inte så JÄTTEMYCKET på det xD

Övrigt: idag hade vi världens softaste friluftsdag, 40 minuter dragkamp och sen sluta. Jag åt kyckling på BarBQ och sen träffade jag Älskade Melinda och fick se hennes skola <333333

Och i morgon bär det iväg. Vi blir i alla fall fyra stycken på vår halva återträff. Muschi, Y och Tetti <3

Eftersom vi hade "halv studiedag" idag (bara en enda lektion 13:15) så kunde jag ta ett senare tåg och sova två timmar längre. Åh, det var så underbart! <3
   Tågresan blev en ensam tillställning eftersom Sofia fortfarande är sjuk och ingen Victor stod att finna. Det kommer nog ta lite tid att vänja sig vid att åka tåg enda upp till Linköping, min hjärna vill liksom fortfarande stiga av i Rimforsa och jag får hela tiden påminna den om att det inte står någon ersättningsbuss där.
   Väl i Linköping gick jag på stan lite, följde en gammal instinkt att gå till biblioteket för att gå på toa bara för att inse att detta är storstaden, det kostar 5 kr. Lilly har upptäckt storstadens baksida xD Jag kommer nog behöva ändra mina vanor lite nu i Linköping.
   På väg tillbaka upplevde jag Dagens Sevärdhet: den coola talande papperskorgen:
När jag gick hörde jag någon, lät som en ung tjej, säga: "Kan jag få ett glasspapper, snäälla?" Och naturligtvis tittade jag runt omkring mig för att se vem som gjort detta närkliga uttalande, men jag såg ingen. Sen kom jag att tänka på något jag hört om talande papperskorgar, backade och gick förbi en gång till. Och mycket riktigt, denna gång var det ett barns röst som sa: "Om det ligger skräp på marken, så kan det komma djur och äta det, och då dör dom!"
Tredje gången sa papperskorgen "Mmm, lunch! Nam nam!" Jag måste gå förbi den fler gånger, den var rolig.
   Lunch serverades endast för oss som reste långt ("till exempel från Vimmerby", stod det på lappen på dörren) så den åt jag med Lizette och Sofie. Det hette mousaka (stavning?) och var någon sorts lasagne med en skum grönsak och massa vit ost (fast Sofie sa att det var sås). Dock helt ätbart.
   Efter lunchen satt jag och läste lite, tills Isabelle och Josephine kom och höll mig sällskap :) De följdes sedan av både Malin, Johanna och Haidar.
På svenskan återberättade vi varandras sagor, det var riktigt mysigt när vi satt runt tända ljus, och pratade lite mer om Skara Brae med Helen. Vi satt på golvet i en timme och att sitta på golvet är inte min favoritaktivitet, jag var stel som en gammal kärring när jag skulle resa mig upp.
   Sen hängde jag på stan lite, häckade på centralen, köpte en chokladbit och lyckades läsa fel på en tågtid och sen lyckligtvis läsa igen och inse mitt misstag. Jag hade räknat med att hemresan också skulle bli en ensam tillställning, men så blev inte fallet eftersom jag stötte på Mika, Sofias gamla kompis, och satt med henne och kollade på film på hennes dator. Det var riktigt mysigt, tyvärr hann vi inte se klart filmen men det får vi göra någon annan dag :)
   Tillbaka i vimmerby mötte jag Muschi (människan hade ju odlat skägg så jag höll på att inte känna igen honom xD) och tillsammans bokade vi tågbiljetter för helgen hos Tetti. Det var jättekul att träffa honom igen och det var bar att vi bokade biljetter tillsammans, så vi säkert vet att vi åker samma tåg <3

Så kort sagt har jag haft en riktigt trevlig dag :)

Eftersom Patric Swchaz-någonting nu har gått och dött så skulle jag ju se Dirty Dancing, "bara för att ha sett den". Helt ärligt fattar jag inte vad folk tycker är så bra med den, jag tappade intresset efter en kvart.

Sen har jag även gjort min plikt som medborgare och röstat i mitt första val. Det kändes stort.
Det jag hade tänkt rösta på från början fanns dock inte med, men jag drog mig till minnes en annons i Metro som tilltalat mig och röstade på ett politiskt parti som driver en för mig väldigt viktig fråga.
   Nästa år blir jag inte rolig att umgås med. Som omyndig och politiskt överengagerad 17-åring kommer jag tjata IHJÄL alla i min närhet om att de ska rösta, för att själv inte bli galen över att jag inte får.
Men hotet om Sverigedemokraterna förföljer mig som ett mörkt moln. Demokrati och alla människors lika värde och rättigheter är för mig bland det viktigaste i världen.

Ska avsluta med att skriva något roligt med: nästa helg ska jag träffa Älskade Tetti, Muschi, Lova och Y. Och vi ska äta godis och gå nattpromenader och skriva dikter och återuppleva allt av kärlek och evig vänskap som vi upplevde under detta fantastiska skrivarläger. På vår halva återträff.
Älskade Syskon <3

Jag har redan sagt det på Facebook men det kan inte sägas tillräckligt många gånger:
I morgon är det kyrkval. Och ALLA som är 16 år eller äldre och medlemmar i Svenska Kyrkan MÅSTE gå och rösta. Även om ni inte tror på Gud, även om ni aldrig någonsin har besökt en kyrka i hela ert liv.
För sverigedemokraterna går runt i Göteborg och knackar dörr för att värva väljare. Lågt valdeltagande gynnar dem. Och har vi väl släppt in dem i kyrkan så är steget VÄLDIGT kort för dem till riksdagen nästa val, 2010.
Tänk bara på hur långt det kan gå. Har vi väl givit dem fritt spelrum så är vår demokrati förlorade.
Och, för er som liksom jag tror på kärlek åt alla: de vill riva upp beslutet om den könsneutrala äktenskapslagen. Ska vi släppa den, som vi har kämpat så hårt för?

Så jag säger det nu, till just Dig som sitter och tänker att du skiter väl i kyrkan och kyrkovalet. Om SD vinner framgång i detta val så gör de det i nästa också. Om de kommer in i riksdagen 2010 så är det Ditt fel.
Utnyttja din demokratiska rätt. Rösta, för kärlek åt alla och för bevarande av demokratin.

Dagens citat:
Malin: "Ligger inte Holland i Sverige?"

I övrigt har vi idag haft en debatt om Blondinbella, fortsatt kriget mot 2i om stolarna och startat en hemlig SMS-sekt (i det sista fallet är "vi" bara lika med jag, Sofia, Isabelle, Malin, Johanna, Emelie och Josephine).
JHHS-sekten är dock så hemlig att jag inte kan berätta om den här, haha ;p

Boken "Längtans Rike" handlar om Gemma och hennes vänner i 1800-talets England. Parallellt med att de på en internatskola för unga flickor får lära sig sy, sjunga, niga för drottningen och allt annat de förväntas kunna för att lyckas som unga damer så finns det ett dolt magiskt rike där de träder in ibland. Där alla deras önskningar kan bli sanna.
Det är den tredje och sista boken i en serie och under alla tre böcker har jag hela tiden funderat på vad jag önskar mest av allt, vilka önskningar jag skulle uppfylla åt mig själv om det var jag som hade den där trolldomen.
Och nu har jag kommit fram till att det jag önskar mest av allt är att få glömma. Att fullständigt radera 9 år från mitt minne.
Med den trolldomen skulle det vara möjligt, Gemma får sin far att glömma hur deprimerad han är och sin bror att glömma att han är en skitstövel, men i den här världen måste jag fortfarande minnas. Och det gör ont, så ont.

Tredje gången gilt då, nu går det. Min första blogg dog efter några dagar, den andra efter ett enda inlägg. Om inte den här överlever så är det definitivt någon på internet som har något emot mig.

Och angående bloggnamnet: ja, jag tog lite inspiration från BWO:
"Memories from a life escaping
When the dark is closing in
After storms have passed I see at last
The magic can begin"
By: Alexander Bard/Anders Hansson