Hur man får en fåtölj in och ut ur en pytteliten hiss
"Jag tänker INTE ta fåtöljen! Det får du göra, Axel, du som är stor stark karl!"
"Visst, visst." muttrade min brorsa.
Fåtöljen var i ljusbrunt skinn och hade stått i min mormor och morfars TV-rum så länge jag kunde minnas. Men nu hade de flyttat till en mindre lägenhet och fåtöljen skulle ut. Det skulle också fotpallen som hörde till, samt en lampa. Uppgiften att bära ner detta till Second Hand föll på mig och mina syskon. Det här kunde gå hur som helst.
Hissen var liten, det hade vi hört historier om även innan vi faktiskt hade varit i den nya lägenheten. Min pappa, som hjälpte mormor och morfar att flytta, beskrev det som att "den är tillåten för tre personer, men om man ska vara tre i den så ska man nog känna varandra VÄLDIGT väl."
Det var ingen överdrift; hissen i fråga var på cirka en kvadratmeter. Trots det lyckades min bror klämma in sig i den, med fåtöljen i famnen. Jag hade fotpallen under armen och tog trapporna med min syster, lampan hämtade vi i förrådet. Grannens förtjusande gulliga barn tittade lite förundrat på oss.
"Vad gör ni?" frågade pojken.
"Vi ska bära ner det här." sa jag, och sökte efter en bättre förklaring.
"Vad ÄR det egentligen vi håller på med?" frågade jag min syster. Då hörde vi ett vrål av frustration från bottenvåningen: vår bror hade kommit till delen med att få ut fåtöljen ur hissen.
Min syster hjälpte till, själv tog jag upp min mobiltelefon och förevigade scenen. Det fotot kommer glädja mig i många år framöver.
Det var inte långt till Second Hand, men med våra respektive bördor och i den bitande vinterkylan var det ett mindre underverk att vi tog oss dit. Där möttes vi av en mycket trevlig man som enligt namnskylten hette Bert, han visade oss var vi skulle ställa sakerna och gav oss även fikakuponger att ge till vår mormor och morfar, som tack för att de hade skänkt sina möbler dit. Vi begav oss tillbaka, mycket nöjda med oss själva. Vid hissen stod ett annat av grannens barnbarn, den lilla pojkens något blygare syster.
"Vi har lämnat bort sakerna nu." sa jag och log mot henne. "Det var skönt att bli av med dem. Eller vad säger du, Axel? Saknar du att ha en fåtölj i famnen?"
"Visst, visst." muttrade min brorsa.
Fåtöljen var i ljusbrunt skinn och hade stått i min mormor och morfars TV-rum så länge jag kunde minnas. Men nu hade de flyttat till en mindre lägenhet och fåtöljen skulle ut. Det skulle också fotpallen som hörde till, samt en lampa. Uppgiften att bära ner detta till Second Hand föll på mig och mina syskon. Det här kunde gå hur som helst.
Hissen var liten, det hade vi hört historier om även innan vi faktiskt hade varit i den nya lägenheten. Min pappa, som hjälpte mormor och morfar att flytta, beskrev det som att "den är tillåten för tre personer, men om man ska vara tre i den så ska man nog känna varandra VÄLDIGT väl."
Det var ingen överdrift; hissen i fråga var på cirka en kvadratmeter. Trots det lyckades min bror klämma in sig i den, med fåtöljen i famnen. Jag hade fotpallen under armen och tog trapporna med min syster, lampan hämtade vi i förrådet. Grannens förtjusande gulliga barn tittade lite förundrat på oss.
"Vad gör ni?" frågade pojken.
"Vi ska bära ner det här." sa jag, och sökte efter en bättre förklaring.
"Vad ÄR det egentligen vi håller på med?" frågade jag min syster. Då hörde vi ett vrål av frustration från bottenvåningen: vår bror hade kommit till delen med att få ut fåtöljen ur hissen.
Min syster hjälpte till, själv tog jag upp min mobiltelefon och förevigade scenen. Det fotot kommer glädja mig i många år framöver.
Det var inte långt till Second Hand, men med våra respektive bördor och i den bitande vinterkylan var det ett mindre underverk att vi tog oss dit. Där möttes vi av en mycket trevlig man som enligt namnskylten hette Bert, han visade oss var vi skulle ställa sakerna och gav oss även fikakuponger att ge till vår mormor och morfar, som tack för att de hade skänkt sina möbler dit. Vi begav oss tillbaka, mycket nöjda med oss själva. Vid hissen stod ett annat av grannens barnbarn, den lilla pojkens något blygare syster.
"Vi har lämnat bort sakerna nu." sa jag och log mot henne. "Det var skönt att bli av med dem. Eller vad säger du, Axel? Saknar du att ha en fåtölj i famnen?"
Fest i Vimmerby
Hej, Madde här som gästbloggar.
Befinner mig i vimmerby och vi skrattar så otroligt mycket :)
Lilly alltså, hon kan verkligen beskriva ord bra, tillexempel konstsim (vi spelade ett spel om någon undrar)
nu väntar Lilly o hennes syskon på mig.
Lilly, du måste blogga oftare, kom igen.
du är sseeeeeeeeeeg!!!!!
Nåja trevligt att vara här i alla fall, hejs.
Befinner mig i vimmerby och vi skrattar så otroligt mycket :)
Lilly alltså, hon kan verkligen beskriva ord bra, tillexempel konstsim (vi spelade ett spel om någon undrar)
nu väntar Lilly o hennes syskon på mig.
Lilly, du måste blogga oftare, kom igen.
du är sseeeeeeeeeeg!!!!!
Nåja trevligt att vara här i alla fall, hejs.
Hur man rimmar "tryffel" på "skyffel"
Nej, de är ju ingen musikklass. Men de är våra små ettor, och de sjöng så gott de kunde. Glada amatörer i vitt och glitter. Och det var så mycket mer äkta än något luciatåg på vimarskolan med en massa dittvingade elever och föräldrar någonsin varit.
Efter luciatåget var det Rimstuga, en sån där härlig aktivitet utanför schemat som jag älskar när treorna (och i detta fall några tvåor) ordnar. Vi skulle skriva rim till tre julklappar: julbock, tomte och chokladask. Jag och Cissi, Linn, Dalsern och Sebastian var otroligt kreativa. Vi började med bocken, och det enda jag assosierade till var den i Gävle som brinner. Så det blev något i stil med:
"Nu är det jul och vi sjunger en psalm, i Gävle brinner vår lilla vän av halm
Men nu ska inte du bli sur, för det var ju inget riktigt djur
Och när du öppnar din julklapp ska du inte få en chock, för i paketet ligger en riktig .....!"
Och sen tomten, där vi rimmade "gubbe" med "nubbe". Men den bästa var ändå chokladasken, då vi började rimma på olika sorters chokladbitar:
"Den som får pärlan av vit choklad, är hela julen glad
När översta lagret är slut, hörs ett glädjetjut
Och mormor hämtar sin skyffel, för hon ska äta tryffel
Till slut är det bara romrussinen kvar, "jag offrar mig" sa far"
Det var jag som insisterade på att ha med rimmet "tryffel" och "skyffel", och jag skrattade halvt ihjäl mig åt det. Jag tror vi kommer vinna.
Något jag däremot inte vann var tävlingen på SO:n. Mitt lag blev snuvade på en påse skumtomtar med ETT poäng. Världen är inte rättvis.
Och, naturligtvis: Christmas Pantomime. Jag gick i ettan och minns det som om det var igår. Vårt eget, brittiska julspel byggt på "Jack and the Beanstalk". Joël som dragqueen, Kalle som god fe med rosa sjal, Sofia med kungakrona, Isabelle som ond puckelryggad Fleshcreep, Sebastian som jätte bakom en gardin och så jag, som Jack själv. Med svärd.
Det var bland det roligaste jag någonsin gjort. Och idag fick jag se våra små ettor spela exakt samma pantomime och blev så nostalgisk och fånigt lycklig att jag kände mig som en fyrtioåring på sjuttiotalsutställning.
Jag kommer till och med ihåg replikerna från min scen.
"Oh yes, Cinderella, you SHALL go to the ball! Oh no, what am I saying? Wrong pantomime. Are you tired after the beanstalk climb?"
"When I need my princess? Good heavens no! This is my adventure, I'm all set to go! You and I will be in danger, but danger is to me no stranger."
Våra ettor var riktigt duktiga. Gestaltningen av min egen roll var jag helnöjd med, killarna som körde scenen med kungen och drottningen var jätteduktiga och min Alva... vad kan man säga? Jag trodde att Isabelle var totalt oslagbar som Fleshcreep, men hon har fått en värdig konkurrent.
Sen gick jag på stan och köpte tre julklappar, som jag nu högtidligt ska slå in. Jag känner mig väldigt effektiv.
Merry Christmas and a Happy New Year, comrades.
Efter luciatåget var det Rimstuga, en sån där härlig aktivitet utanför schemat som jag älskar när treorna (och i detta fall några tvåor) ordnar. Vi skulle skriva rim till tre julklappar: julbock, tomte och chokladask. Jag och Cissi, Linn, Dalsern och Sebastian var otroligt kreativa. Vi började med bocken, och det enda jag assosierade till var den i Gävle som brinner. Så det blev något i stil med:
"Nu är det jul och vi sjunger en psalm, i Gävle brinner vår lilla vän av halm
Men nu ska inte du bli sur, för det var ju inget riktigt djur
Och när du öppnar din julklapp ska du inte få en chock, för i paketet ligger en riktig .....!"
Och sen tomten, där vi rimmade "gubbe" med "nubbe". Men den bästa var ändå chokladasken, då vi började rimma på olika sorters chokladbitar:
"Den som får pärlan av vit choklad, är hela julen glad
När översta lagret är slut, hörs ett glädjetjut
Och mormor hämtar sin skyffel, för hon ska äta tryffel
Till slut är det bara romrussinen kvar, "jag offrar mig" sa far"
Det var jag som insisterade på att ha med rimmet "tryffel" och "skyffel", och jag skrattade halvt ihjäl mig åt det. Jag tror vi kommer vinna.
Något jag däremot inte vann var tävlingen på SO:n. Mitt lag blev snuvade på en påse skumtomtar med ETT poäng. Världen är inte rättvis.
Och, naturligtvis: Christmas Pantomime. Jag gick i ettan och minns det som om det var igår. Vårt eget, brittiska julspel byggt på "Jack and the Beanstalk". Joël som dragqueen, Kalle som god fe med rosa sjal, Sofia med kungakrona, Isabelle som ond puckelryggad Fleshcreep, Sebastian som jätte bakom en gardin och så jag, som Jack själv. Med svärd.
Det var bland det roligaste jag någonsin gjort. Och idag fick jag se våra små ettor spela exakt samma pantomime och blev så nostalgisk och fånigt lycklig att jag kände mig som en fyrtioåring på sjuttiotalsutställning.
Jag kommer till och med ihåg replikerna från min scen.
"Oh yes, Cinderella, you SHALL go to the ball! Oh no, what am I saying? Wrong pantomime. Are you tired after the beanstalk climb?"
"When I need my princess? Good heavens no! This is my adventure, I'm all set to go! You and I will be in danger, but danger is to me no stranger."
Våra ettor var riktigt duktiga. Gestaltningen av min egen roll var jag helnöjd med, killarna som körde scenen med kungen och drottningen var jätteduktiga och min Alva... vad kan man säga? Jag trodde att Isabelle var totalt oslagbar som Fleshcreep, men hon har fått en värdig konkurrent.
Sen gick jag på stan och köpte tre julklappar, som jag nu högtidligt ska slå in. Jag känner mig väldigt effektiv.
Merry Christmas and a Happy New Year, comrades.
Ett slag för IKEA och materialismen
Kudden var av den mindre modellen, i en blekt gråblå färg. Och kostade sju kronor.
"Det är synd att de bara har tråkiga färger på kuddarna!"
"Mm, men den kostar ju bara sju spänn..." Jag började redan fundera över om jag ändå inte behövde den till någonting.
Sofia mötte min blick. "Ska vi...?"
"Ja, det ska vi." log jag. Vi köpte varsin gråblå kudde. Jag lät mig förföras av det låga priset och lade den i kassen, ihop med värmeljus, glitter, två diskborstar och en underbar liten grå råtta. Allt detta kostade inte ens hundra kronor tillsammans.
På matavdelningen fyllde vi på med lite 100 gram choklad för fem kronor styck, 150 gram chips för tio kronor styck, skumtomtar för ytterligare tio kronor och ett paket gräddsåspulver för runt sju kronor. Samt en korv, som stackars Sofia gjorde misstaget att be mig hälla ketchup och senap på. Det gör hon nog inte om.
Min vän Sofia, materialisten, har fått mig att inse hur kul det kan vara att shoppa. Så länge allt är billigt, alltså.
Måste även skriva ner dagens citat, från min härliga klass.
Vi hade kultur- och idéhistoria och Janne visade bilder på diverse statyer från diverse århundranden. När han kom till en kvinna utan armar så frågade någon just varför hon inte hade några armar.
Janne: "Ja, det var ju så att allt som stack ut ramlade av..."
Vi associerade fritt och började fnissa.
Janne: "... ja, men nu var hon ju kvinna så..."
Olof: "Det kanske är just därför hon är kvinna."
Ja, så kul kan det vara med gamla statyer.
"Det är synd att de bara har tråkiga färger på kuddarna!"
"Mm, men den kostar ju bara sju spänn..." Jag började redan fundera över om jag ändå inte behövde den till någonting.
Sofia mötte min blick. "Ska vi...?"
"Ja, det ska vi." log jag. Vi köpte varsin gråblå kudde. Jag lät mig förföras av det låga priset och lade den i kassen, ihop med värmeljus, glitter, två diskborstar och en underbar liten grå råtta. Allt detta kostade inte ens hundra kronor tillsammans.
På matavdelningen fyllde vi på med lite 100 gram choklad för fem kronor styck, 150 gram chips för tio kronor styck, skumtomtar för ytterligare tio kronor och ett paket gräddsåspulver för runt sju kronor. Samt en korv, som stackars Sofia gjorde misstaget att be mig hälla ketchup och senap på. Det gör hon nog inte om.
Min vän Sofia, materialisten, har fått mig att inse hur kul det kan vara att shoppa. Så länge allt är billigt, alltså.
Måste även skriva ner dagens citat, från min härliga klass.
Vi hade kultur- och idéhistoria och Janne visade bilder på diverse statyer från diverse århundranden. När han kom till en kvinna utan armar så frågade någon just varför hon inte hade några armar.
Janne: "Ja, det var ju så att allt som stack ut ramlade av..."
Vi associerade fritt och började fnissa.
Janne: "... ja, men nu var hon ju kvinna så..."
Olof: "Det kanske är just därför hon är kvinna."
Ja, så kul kan det vara med gamla statyer.
