The magic can begin

Kudden var av den mindre modellen, i en blekt gråblå färg. Och kostade sju kronor.
"Det är synd att de bara har tråkiga färger på kuddarna!"
"Mm, men den kostar ju bara sju spänn..." Jag började redan fundera över om jag ändå inte behövde den till någonting.
Sofia mötte min blick. "Ska vi...?"
"Ja, det ska vi." log jag. Vi köpte varsin gråblå kudde. Jag lät mig förföras av det låga priset och lade den i kassen, ihop med värmeljus, glitter, två diskborstar och en underbar liten grå råtta. Allt detta kostade inte ens hundra kronor tillsammans.
På matavdelningen fyllde vi på med lite 100 gram choklad för fem kronor styck, 150 gram chips för tio kronor styck, skumtomtar för ytterligare tio kronor och ett paket gräddsåspulver för runt sju kronor. Samt en korv, som stackars Sofia gjorde misstaget att be mig hälla ketchup och senap på. Det gör hon nog inte om.
Min vän Sofia, materialisten, har fått mig att inse hur kul det kan vara att shoppa. Så länge allt är billigt, alltså.

Måste även skriva ner dagens citat, från min härliga klass.
Vi hade kultur- och idéhistoria och Janne visade bilder på diverse statyer från diverse århundranden. När han kom till en kvinna utan armar så frågade någon just varför hon inte hade några armar.
Janne: "Ja, det var ju så att allt som stack ut ramlade av..."
Vi associerade fritt och började fnissa.
Janne: "... ja, men nu var hon ju kvinna så..."
Olof: "Det kanske är just därför hon är kvinna."
Ja, så kul kan det vara med gamla statyer.