The magic can begin

Problemet med världen är att alkohol anses som det viktigaste i livet och att vi som inte dricker anses som socialt efterblivna. Vi som inte vill ligga och spy i en buske, ligga med varenda kille inom räckhåll (alternativt bli våldtagen av dem allihop) samt vakna dagen efter och må skitdåligt och kanske inte ens minnas vad som hände blir alltså bedömda som tråkiga, äckligt duktiga eller helt enkelt socialt efterblivna.
Problemet med världen är att man måste dricka kaffe, ta körkort och skaffa barn för att anses som vuxen.  Inget av detta tänker jag göra. Bara tanken på att fasta i ett äckligt Svensson-liv med 9-5-jobb, volvo, morgonkaffe, skrikande dregliga barn och en karl att släpa på och anpassa mig efter gör mig illamående. När jag är 30 ska jag vara stolt icke-kaffedrickande, åka tunnelbana och buss överallt dit jag vill ta mig samt inte vara beroende av någon. Ingen karl som tycker en massa, inga snoriga barn, ingen volvo, inget enformigt 9-5-jobb och framförallt INGET SVENSSON-LIV. Jag ska vara fri och oberoende.
Problemet med världen är att den uppmuntrar till mångfald, samtidigt som de som vågar skilja sig från mängden och gå sin egen väg får ta så mycket skit att de till slut ger upp, gömmer sig bara för att slippa. Problemet med världen är att det finns alldeles för många fega idioter som trycker ner andra för att själva känna sig bättre.
Och det största problemet är att till slut så tror de som förr vågade sticka ut att det är deras fel. När det egentligen är den utfrysande massan och de hånskrattande gängen som inte borde få leva så är det deras offer som gömmer sig, ger upp sig själva för att överleva.
Och ingen gör något. Detta är det sorgligaste av alltihop.

Det var problemen med världen. Problemen med mig tar vi en annan gång.

Boken "Längtans Rike" handlar om Gemma och hennes vänner i 1800-talets England. Parallellt med att de på en internatskola för unga flickor får lära sig sy, sjunga, niga för drottningen och allt annat de förväntas kunna för att lyckas som unga damer så finns det ett dolt magiskt rike där de träder in ibland. Där alla deras önskningar kan bli sanna.
Det är den tredje och sista boken i en serie och under alla tre böcker har jag hela tiden funderat på vad jag önskar mest av allt, vilka önskningar jag skulle uppfylla åt mig själv om det var jag som hade den där trolldomen.
Och nu har jag kommit fram till att det jag önskar mest av allt är att få glömma. Att fullständigt radera 9 år från mitt minne.
Med den trolldomen skulle det vara möjligt, Gemma får sin far att glömma hur deprimerad han är och sin bror att glömma att han är en skitstövel, men i den här världen måste jag fortfarande minnas. Och det gör ont, så ont.