Problemet med världen
Problemet med världen är att alkohol anses som det viktigaste i livet och att vi som inte dricker anses som socialt efterblivna. Vi som inte vill ligga och spy i en buske, ligga med varenda kille inom räckhåll (alternativt bli våldtagen av dem allihop) samt vakna dagen efter och må skitdåligt och kanske inte ens minnas vad som hände blir alltså bedömda som tråkiga, äckligt duktiga eller helt enkelt socialt efterblivna.
Problemet med världen är att man måste dricka kaffe, ta körkort och skaffa barn för att anses som vuxen. Inget av detta tänker jag göra. Bara tanken på att fasta i ett äckligt Svensson-liv med 9-5-jobb, volvo, morgonkaffe, skrikande dregliga barn och en karl att släpa på och anpassa mig efter gör mig illamående. När jag är 30 ska jag vara stolt icke-kaffedrickande, åka tunnelbana och buss överallt dit jag vill ta mig samt inte vara beroende av någon. Ingen karl som tycker en massa, inga snoriga barn, ingen volvo, inget enformigt 9-5-jobb och framförallt INGET SVENSSON-LIV. Jag ska vara fri och oberoende.
Problemet med världen är att den uppmuntrar till mångfald, samtidigt som de som vågar skilja sig från mängden och gå sin egen väg får ta så mycket skit att de till slut ger upp, gömmer sig bara för att slippa. Problemet med världen är att det finns alldeles för många fega idioter som trycker ner andra för att själva känna sig bättre.
Och det största problemet är att till slut så tror de som förr vågade sticka ut att det är deras fel. När det egentligen är den utfrysande massan och de hånskrattande gängen som inte borde få leva så är det deras offer som gömmer sig, ger upp sig själva för att överleva.
Och ingen gör något. Detta är det sorgligaste av alltihop.
Det var problemen med världen. Problemen med mig tar vi en annan gång.
Bra skrivet! fast jag tycker dock att det med alkoholen var lite orättvist, att dricka behöver inte betyda katastrof (fast det vet jag att du redan vet men jag bara säger det). Och ett svenssonliv...ja det kanske inte passar oss men jag har full förståelse för de som vill ha det så.
Att säga nej till alkohol är bra, Lilly!
Men nåt Svensson liv behöver du inte leva,lev ditt eget liv. Gör det som känns bra för dig. Se till att du får livskvalitet i ditt liv!
Lev väl!!
Jag tycker att det är bra att du går (och tänker gå) din egen väg. Men kom ihåg att man kan förändras.
När jag var yngre trodde jag inte att jag skulle dejta en massa killar som jag gör nu, eller att alkohol skulle kännas så intressant för mig som det gör nu när jag är 18.
För ett år sedan hade jag pojkvän och var nykterist. Nu är jag singel och fri att göra vad jag vill med vem jag vill, och jag känner för att festa lite.
Jag behöver nog den här lite oseriösa tiden, för att jag aldrig har levt så tidigare. Men jag lär säkert tycka annorlunda om ett tag igen.
En bra och tänkvärd text, annars!
Hur går det förresten, hittar du något boende i Linköping? Jag saknar dig och skulle vilja ses igen snart.
Kom ihåg att du är bra som du är, Lilly. Även fast du säkert känner dig ensam ibland. Det gör vi alla... Men förändras aldrig för någon annans skull, bara för din.
Kramar och kärlek från mig.
Hmmm, alkohol behöver inte sluta med att man ligger och spyr i en buske. Och det är nog fler än du tror som inte tycker att man är socialt efterbliven om man inte dricker alkohol. Men det är bra att du lever livet som du vill det och inte låter dig påverkas av andra. Som de flesta gör.
kram Siri :)
Lilly, du har rätt i det mesta tror jag. Men jag bara undrar: Vad vill du ha för jobb då? Ska du jobba 11-4 istället? Sorry om jag är jobbig, men jag undrar bara.
Kram från din Syster <3
Det finns mycket att säga om ett sådant här inlägg. Det första är att du kanske inte borde se att de är världens problem, det du beskriver. Om du är missnöjd med världen, kan du försöka vara din egen förändring inombords. Detta kan sedan kanske utvecklas och blomma till en förändring som hänför andra att ingå i din verklighet.
Gällande de som dricker kanske de är deras sätt att uppnå känslan av frihet och oberoende. Jag tror att alla människor i grunden har en vilja och tanke kring att känna sig fri och oberoende, men vissa går en annan väg dit. Det betyder inte att man behöver acceptera alla vägar som människor väljer att ta. Man behöver inte sluta se vissa vägar som ett problem. De är ju ganska självklart att vissa vägar är destruktiva både för den egna individen och de runt omkring. Jag tror dock inte man ska kalla det ett problem. Man behöver inte jämföra sig med dem som väljer en sådan väg. I grunden tror jag nämligen att det bottnar i dålig och låg självkänsla när man super sig totalt full så man kräks och allt. Jag tror att många av dessa individer inte riktigt vet var de ska gå, var de ska ta vägen, för att känna trygghet, istället för exempelvis förvirring och hopplöshet. Detta gör att man kanske satsar på "bedövande" metoder som låter en i princip fly från verkligheten, och låter en slippa hantera något som är så känslomässigt svårt. De är svårt att hitta sig själv och de som ligger och kräks borde inte ses som ett problem. Problemet ligger inte i endast särskilda människoskaror och i enskilda individer. Dessa människor behöver en hjälpande hand att komma ur ett ofta destruktivt levnadssätt, som förmodligen bara gör det tillfredsställda för stunden. Jag tolkar det åtminstone som en tillfällig lösning, på ett permanent problem, som behöver balanserar till det hållbara istället. Dessa individer behöver stärkas. De behöver ses och betraktas för de unika individer de är. Jag tror att sådana människor behöver tro och hopp, för att kunna utveckla en positiv framtidstro och ett positivt hållbart levnadssätt som främjar de och andra. Jag tror att precis som du känner ett problem i världen, känner dessa individer ett problem med världen och hur den ska hanteras.
Att våga sticka ut är starkt och jag känner liknande tankar som du. Jag känner mig ofta otillräcklig som individ bara för att jag inte gör si eller så som så många andra gör. Men att stå emot grupptryck och stå utanför gruppen är starkt. Man behöver inte vara på ett sätt. Jag har inte tänkt vara på ett visst idealiserat sätt. Jag väljer att sticka ut och låta mig själv växa som individ. För om man låter sig själv växa som individ, tror jag att man kan bidra med att rädda och hjälpa till att förhindra de som bidra till en osund och ohållbar värld.
Jag ska inte leva något Svensson liv. Jag vet inte vad jag ska göra i framtiden för jag planerar inte. Jag låter livet fortgå från dag till dag, och jag försöker trivas med det som är. Om jag finner en själsfrände, skaffar barn, jobbar på kontor, det får jag se, men det är inte min optimala bild av verkligheten nu. Just nu är det liv jag lever nu lockande, här och nu. Jag tänker inte påtvinga förändring. I sådana fall krävs först och främst en förändring i sig själv som inte är destruktiv, och som låter en tycka om sig själv som man är. Mångfald är viktigt och du är inte ensam om att vilja bevara världen som så. Läs nu "Glädjerapporten". För du är fantastisk och ingen kan vara en bättre Lilly, än du själv redan är. <3
