Melodifestivalen 2014, deltväling 1
Alltså jag orkar inte... Vet inte ens vad jag ska börja citera från kvällens deltävling.
"Det är jag som är SVT:s nya blattetjej, så den kvoten är fylld."
"Oh ja, jag är helt redo för att sitta i soffan i mjukisbyxor och prutta."
"Det här är första gången jag är med i Melodifestivalen. Oj, där kom det lite kiss i trosan..."
"... och vi vill inte ha något ironiskt röstande ikväll, för det är det vi har EU-valet till." + i stort sätt allt denna programledare sa under kvällen. Jag ville bara slå mig själv hårt i ansiktet med fjärrkontrollen varje gång han överhuvudtaget öppnade munnen.
Och vad är kul med att kasta skit på Danmark och låta dem elda upp pappersansikten?
Okej, jag får väl erkänna att kvällens deltävling inte hade min odelade uppmärksamhet. Jag satt på Facebook och chattade med Caddy, Kemo och Frankie, och de är så fina att de måste gå före allt annat. Men TV:n stod på, och jag hörde precis så mycket som jag behövde.
Lilla Yohio, varför kan du inte bara sjunga på japanska? Med körsbärsträd i bakgrunden och rosa körsbärsblommor som regnar ner på dig i låtens höjning? Jag skulle smälta och rösta upp alla mina pengar. Lovar. Så gör det nästa gång, jag vet ju att du kan.
Lyssna på den här, kära bloggläsare, så förstår ni vad jag längtar efter:
http://www.youtube.com/watch?v=M4KLGC2a67o
Att lyssna på den låten är som att flyga till det Japan jag bara sett i mina drömmar. Landet där det regnar körsbärsblommor.
Okej, förutom Yohio så hade vi...
Killen som sjöng om sin döde bror. Det berörde mig faktiskt, skönt med i alla fall EN låt med lite mening i.
Han som aldrig tog sig till sovrummet. Stackars kille.
Hon med sångfågeln. Aja, sjunga kunder hon i alla fall.
Melodi nummer två, som måste gått mig spårlöst förbi.
Bygdens son, han med det tyska namnet och den kassa låten.
Helena Paparizou, vars låt jag inte heller minns. Men jag har en känsla av att den ändå var hyfsad.
Och, sist men inte minst, kvällens bottenskrap: "Du är en wo ho ho, cassanova, wo ho ho, ingenstanns att sova..." Jag visste inte riktigt om jag skulle skratta eller gråta.
Sorry, folket, jag ska försöka engagera mig lite mer nästa vecka. Om det inte är lika katastrofdåligt då också, förstås, då kanske jag stänger av TV:n istället.
Caddy, Kemo och Frankie kommer alltid att gå först.
