Rapport från glamouren
Själv sitter jag i ett hörn i Skövde Kulturhall, med min älskade Toshiba i knät, och snyltar på deras internet-uppkoppling. I morgon ska jag äta middag med släkten för att fira mormor och morfars 50-åriga bröllopsdag.
Mer glamour efterlyses, tack.
Höstlov :D
Joël: "SISTA citat, det låter som om jag ska dö eller nått!" xD
Olof ändrade på tavlan, så Today's quote blev
"Vi vill ha ett sista citat innan lovet, Joël."
/Emelie G
Visst, det är himla skönt att kunna sitta på Facebook och göra ingenting utan att höra en röst i huvudet som säger åt mig att jag egentligen borde skriva historia-reflektion, men jag kommer faktiskt att sakna klass 1i sjukt mycket under höstlovet.
Love you, guys <3
Tre timmars tågförsening
Igår fick jag konstruktiv kritik på min blogg, något jag uppskattade mycket och ska ta vara på. Det var min klasskompis Lizette som tyckte att jag skulle ha fler bilder, så här är en bild på dagens ämne:
Inget helt obekant ämne, kanske, men som pendlare så kretsar mitt liv mycket runt detta.
Jag åkte med tåget 13:05 från Linköping och skulle ha varit i Vimmerby runt 14:28. Istället var jag hemma 17:30, tre timmar försenad. Nu ska jag berätta om dagens tågresa, som slår både Falköping och Stockholm (om ni inte har hört de historierna så berättar jag dem gärna en annan gång):
Alltså, vi åkte och allt fungerade. När vi hade åkt ungefär femton, tjugo minuter så stannade vi. Mitt ute i skogen, någonstans mellan Linköping och Bjärka-Säby. Tåget hade gått sönder, vilket vid det här laget inte förvånade mig ett dugg.
Tiden gick och tåget stod där det stod. Till en början försökte de ju hitta felet och få det att fungera, men sen började det talas om ersättningsbuss.
Det gick en timme och det blev fastställt att en buss skulle ordnas. Tågvärden gick runt och sade åt oss att plocka ihop våra saker och börja göra oss i ordning. Sedan fick vi evakuera tåget. Vagn för vagn hoppade vi en halvmeter ner för att komma av och fick sedan gå cirka femtio meter på rälsen, hala träplankor och kantiga stenar, till en liten skogsväg. På denna skogsväg gick vi vidare några hundra meter, till stället där den gick ihop med en asfaltsväg där vi skulle stå och vänta på bussen. Någon större civilisation fanns inte inom synhåll.
När vi evakuerade tåget och gick på rälsen så kunde jag inte annat än skatta, det började nästan bli roligt alltihop . Sen, när vi hade stått en halvtimme på slutet av en skogsväg och väntat på buss-eländet, då var det inte ett dugg roligt längre. Det blev kallare och kallare, regnet tilltog från några droppar till duggande och min axel värkte av väskan jag hade på den.
Där stod vi, femtio sura tågresenärer och tre eller fyra stackare i gul Veolia-väst som fick ta all skäll för en situation som de var lika maktlösa över som vi. Tågvärd står nu allra lägst ner på listan över yrken jag skulle vilja ha, till och med lägre än högstadielärare eller att sitta i kundtjänsten på Eon när det är strömavbrott. Men arbetsmarknaden håller på att förändras; om du är bra på att improvisera, hantera stress, har starka nerver och är bra på att bemöta upprörda människor så ska du inte bli polis, då kvalificerar du dig för ett jobb på Veolia. Tro mig, jag hade inte bytt med dem om jag så fick betalt.
Efter en timme på skogsvägen, mer regn och desperation kom två stycken buss-eländen. När vi väl var hemma i Vimmerby kändes det som ett mirakel.
Åk aldrig kollektivt om du inte måste.
Kort sammanfattning av dagen
Dagen började strålande; jag hade sovit alldeles för lite och hade ont i huvudet, det var kallt och regnigt och det (till ingens förvåning) inställda tåget ersattes med en 30 minuter försenad buss. Jag och mina reskamrater beklagade oss inför tågvärden över att vi missar så mycket undervisning på grund av alla förseningar (Tove förde vår talan; hon är äldst, har pendlat längst och är den som håller ställningarna i vår grupp), han tyckte det var minst lika tråkigt som vi och lovade att framföra det till sin chef, men han står typ lägst ner på Veolia så det är väl inte mycket han kan göra.
Gympan såg jobbig ut så jag var glad att slippa den (mådde faktiskt inget bra, förkyld och hostande och ont i huvudet), istället höll jag Elin sällskap på bänken och fick senare mer sällskap av Isabelle och Josse som också insåg det ohälsosamma med idrott (Josse mådde illa och var yr, Isabelle kommer jag inte ihåg vad det var med men det var något liknande).
Maten var himmelskt god, bilden var sotig (vi målade med kol, jag blev jättenöjd med en av mina bilder) och tågresan hem blev en ännu trevligare tillställning än vanligt då den vanliga duon av mig och Sofia utökades med först Victor och sen Mika. Vi pratade en massa skit om allt möjligt, när vagnen med godis och dricka och annat kom förbi så var alla sugna men ingen hade några pengar (Sofia måste spara till Holland och mitt kort ville de inte ta), utom Bästa Victor som köpte en Cola åt Sofia, en Fanta åt mig och en påse bilar åt oss alla. Vi gillar Victor mycket :D (mer än vanligt xD)
Bloggandet återupptas :)
Nu ska jag försöka återuppta bloggandet här ;)
I morse åkte jag med 6-tåget, höll på att frysa ihjäl, halvsov mer eller mindre hela vägen och pluggade spanska i en halvtimme på en bänk på centralen. Vad gör man inte för sina studier?
Efter spanskan så hade vi engelska och jag och Emelie satt i datasalen och letade Maori-saker. Jag åt choklad samtidigt, men att Filip och Alexander satt bredvid oss och var inne på Facebook fick mig ändå att känna mig VÄLDIGT duktig.
Dagens lunch var pannbiff, potatis (alternativt spagetti) och någon typ av tomatsås. Jag skippade denna mystiska sås men lunchen var utsökt ändå. Efter lunch följde jag med Isabelle och Kalle och köpte godis, hängde lite med dem i klassrummet innan jag stack upp till datasalen och de andra Farmville-nördarna xD
Matten gick riktigt okej, trots att jag förvirrade bort mig i andra tankar under Anders genomgång så lyckades jag göra alla tal vi skulle under lektionen. Jag var stolt över mig själv.
Hem blev det ersättningsbuss, till ingens förvåning. Sofia och jag orkade inte trängas så vi satte oss på varsin sida mittgången, vid varsitt fönster. Jag var helt inne i att lyssna på åtta fantastiska Alcazar/Bard-låtar som jag fick av Mattias igår (love to you, Mattias) och detta gjorde mig tydligen "helt omöjlig att få kontakt med", så till slut återstod inget annat för stackars Sofia än att kasta sin plånbok på mig när hon ville säga något. Vi måste ha sett väldigt roliga ut xD
I övrigt så funderar jag över vem som egentligen tycker att Martin Stenmark är snygg. Programledaren på Rix FM:s Rix Topp 6 verkar tycka det. Nyss sa han "nästa utmanare är mannen som kan framkalla så mycket östrogen att han skulle kunna starta en P-piller fabrik: Martin Stenmark". Jag säger, överdriv lite till.
Jag älskar min skola, mina lärare, min familj och mina vänner <3
Fredagslunch på Donken, min första hela spanskalektion och lite mer om kollektivtrafiken
Hej.
Jag är 16 år, boende i Vimmerby och går första året på gymnasiet i Linköping. Varje dag åker jag med er, från Vimmerby till Linköping och sen tillbaka, och det är gigantiska problem. Det går inte två dagar utan förseningar. Nu för tiden är frågan vi ställer oss aldrig "är tåget försenat?" utan snarare "HUR mycket försenat är tåget idag?".
Tack vare era förseningar har jag under de två första månaderna på gymnasiet missat otroligt mycket undervisningstid. De få gånger vi faktiskt är i tid upp till Linköping så kommer jag och mina kamrater fem minuter försent, men vårt schema är anpassat för pendlare och fem minuter kan jag acceptera. Jag har faktiskt också förståelse för att det är omöjligt att ALLTID vara i tid, men ska det verkligen vara nödvändigt att vara försenad varenda dag?!
I tisdags var det värst. Jag går en internationell inriktning och denna vecka har skolan besök av några tyska elever. Första lektionen idag var det vår klass som skulle ta hand om dem, lära dem lite svenska och prata lite om svensk kultur och så vidare. Detta såg jag fram emot jättemycket.
Naurligtvis var det just den morgonen som tåget var nästan en timme försenat upp till Linköping. Detta ledde till att jag fick cirka en halv minut tillsammans med tyskarna, jag hann i stort sätt bara säga hej. Allt roligt som övriga, icke-Vimmerby-bor, hade gjort tillsammans med dem missade jag. Eftersom jag verkligen hade sett fram emot detta var jag ledsen och besviken hela dagen sen.
Inget kan naturligtvis ersätta lektionen jag missade, men ekonomisk ersättning skulle faktiskt lindra besvikelsen lite. Jag tycker att det är det minsta jag kan begära efter all förlorad studietid.
Jag tycker även att det är min rätt att slippa komma minst tjugo minuter sent till skolan varje dag bara för att ni ger löften om ankomsttider som ni inte kan hålla. Tycker inte ni det?
Bästa hälsningar,
Lilly Nilsson
Klass 1i
Folkuniversitetet
Linköping
Idag tog jag 6-tåget. Jag fick döda mig upp vid 5, det var kallt och mörkt och regnigt och jag var halvdöd hela resan, MEN: JAG VAR I TID TILL SPANSKAN. För första gången i mitt liv. Och DET var en skön känsla.
Jag gillar INTE tanken på att behöva göra det varje dag, men om inte Veolia/KLT/kommunen/Östgötatrafiken (vet snart inte ens vems fel det är) skärper till sig så har jag snart inget val. Jag tänker inte missa fler lektioner.
Men dagen var trots allt riktigt trevlig: efter min HELA spanskalektion så hade vi engelska med Bästa Helen och målade på varandras armar :) och, det bästa av allt: matteläraren var sjuk så istället för att ha matte från 13:15 till 14:00 och sen vänta på 4-tåget så kunde vi åka hem med 1-tåget :D DET var härligt :D
Och eftersom lunchen var något märkligt som började på "nasi" så gick jag och Isabelle, Johanna, Malin och Sofia till Donken och åt en riktig fredagslunch :) (JA, jag börjar också säga Donken, det är inte klokt hur lätt jag tar efter folk jag umgås med xD).
