The magic can begin

Jag betalar för halvpension, det vill säga frukost och lunch på skolan. Eftersom jag brukar föredra att äta frukost i lugn och ro borta i min lilla stuga istället för att gå bort till skolan, äta frukost där och sen gå tillbaka hem för att borsta tänderna så hade jag hellre velat betala för BARA lunchen. Men nu är det ju Birgitta som har hand om det, och ni som minns mitt gnälliga blogginlägg om postfacket förstår säkert att det därför är totalt omöjligt att ANPASSA saken efter mina önskemål och ÄNDRA på det fasta priset.

I vilket fall har jag en oerhört begränsad ekonomi den här månaden, eftersom räkningarna blev dyrare än vad jag hade räknat med (vänligt nog fick jag betala även förra månadens halvpension) och jag måste spara inför höstlovets Tysklandsresa. Så jag tänkte att jag, för att spara in på filmjölk (för att inte tala om yoghurten som kostar en mindre förmögenhet på ICA här), borde börja göra det jag faktiskt har betalt för: äta frukost på skolan.

Trots allt gående fram och tillbaka mellan stugan och skolan så visade det sig vara en mycket bra idé: det första jag möttes av var min klasskompis Anna som utbrast:

"Ska du också äta frukost här? Vad mysigt!"

Och något jag naturligtvis inte insåg förrän då är att detta; en liten promenad, en frukost någon annan ställt fram och trevligt folk att småprata med över filmjölken, är en betydligt bättre start på dagen än att sitta hemma, se någon skit på TV och sen diska. Eller snarare: vräka ner disken i diskhon och hoppas att den har diskat sig själv när jag kommer hem från skolan.

 

Sen var det dags för morgonsamling, den hela skolan har varje måndag. Ibland har någon faktiskt något viktigt att säga, men lika många gånger verkar vi ha morgonsamling mest för sakens skull. Ska jag vara helt ärlig så är jag inte jätteimponerad av dessa samlingar, jag brukar vara extremt morgontrött och på rätt dåligt humör på måndagmorgnar.

Idag var det stora undantaget, eftersom samlingen gick ut på att fyra av mina klasskompisar: Anna-Maria, Tobias, Rasmus och Malin, läste upp varsin text för oss som var samlade. Och de var alla fyra så fantastiskt duktiga att jag svällde av stolthet, ville skrika ut över hela filmsalen: "TITTA PÅ DEM, DE GÅR I MIN KLASS!".

 

För övrigt lyckades jag äntligen få tag på rektorn idag. Hon blev helt bestört över att jag inte har något postfack, förstod inte heller varför det skulle vara så svårt att fixa men förstod mycket väl att det var viktigt för mig. Hon lovade att be vaktmästaren fixa det, omedelbart.

"Vi får passa på den här veckan, när Birgitta är på semester." sa hon och blinkade åt mig. Jag kom tillbaka upp till klassrummet fånigt leendes.

"Nu är det officiellt: rektorn Meit är en fantastisk människa. Det är henne man ska gå till om man ska få något gjort på den här skolan."

"Vad bra, för jag ska gå ner och fjäska för henne sen och hoppas att Patrik får komma och hälsa på i helgen." sa Anna-Maria som också ville passa på den veckan Birgitta är på semester. En annan av mina klasskamrater, sorgligt nog minns jag inte säkert vem, sa diplomatiskt: "Ja, det är ju spännande att gå och prata med Meit när man har pratat med Birgitta innan, för man kan ju få helt olika svar av dem..."

Anna-Maria tycker det är väldigt smärtsamt att vara utan sin pojkvän Patrik, så han brukar i regel komma hit och hälsa på varannan helg. Eftersom de är lite livegna borta på internatet så måste de inte bara skriva upp sig på en lista på väggen (Vem har besök? Vem kommer? Vilket rumsnummer? Vilket datum?) utan även fråga Birgitta om det går bra, och enligt Anna-Maria har hon gnällt över att Patrik hälsar på för ofta och något om att det går åt så mycket extra vatten och el. En av de stora fördelarna med min stuga var ju att Kemo kunde stanna här hur länge han ville utan att Birgitta överhuvudtaget behövde få veta något.

 

Dagen avslutades med en annorlunda skrivövning, på temat novell.

1. Skriv ner ett årtal som allt du sedan skriver ska kunna relateras till.

2. Person A, det kan vara du själv eller en karaktär, kommer in i Hus A och går in i ett av rummen där. Beskriv rummet.

3. Ge person A ett namn, en ålder och ett favorituttryck.

4. Person A går in i Hus B och öppnar badrumsskåpet. Beskriv detta.

5. Person B befinner sig i samma hus, fast i ett annat rum, och pratar i telefon med någon som betyder mycket för henom. Beskriv samtalet.

6. Vad har Person B på sig, vad åt hen senast och hur länge sen var det?

7. En tredje person, Person C, befinner sig i ett tredje hus, Hus C. Beskriv hens skor och ytterkläder.

8. Person C tar på sig sina skor och ytterkläder, går ut ur Hus C och stöter hop med Person A, hen som rotade igenom badrumsskåpet. Skriv ner deras samtal och låt Person A använda sitt favorituttryck.

9. Vad tänker Person A om Person C när hen går därifrån?

 

Detta ska vi sedan, tills någon fredag efter höstlovet, försöka pussla ihop till en novell.

En utmaning, skulle jag säga, men väldigt utvecklande. Min verkar hittills handla om några 17-åriga tjejer på fest hos en Person D som ingen av dem egentligen gillar. Det är bäddat för konflikter och invecklade relationer, sånt som hör tonåren till.