The magic can begin

Denna vecka har vi på FU besök av några tyska elever. Idag skulle vi i min klass ta hand om dem, lära dem lite svenska och prata lite om svensk kultur och så. Min grupp skulle bland annat gå på stan med dem. 
Och tror ni inte att det är just idag som tåget är nästan en timme sent upp till Linköping, bara för att jag verkligen har sett fram emot det här?
En timme extra satt jag på tåget och hatade världen. När vi väl var framme i Linköping så hade ju min grupp naturligtvis gått till stan för länge sen.
En halvtimme sprang jag runt och letade efter dem. När jag väl hittade dem var lektionen slut. Jag fick cirka fem sekunder med tyskarna. Hann säga hej, i princip.
Joel och jag skulle prata om Melodifestivalen och berätta historien om falukorv. Vi skulle gå till Hemköp och visa dem svenska varor, visa Domkyrkan och gå till HM och prata om svenska designers. Allt detta och massa annat kul missade jag. Jag satt seriöst och grät bara för att jag blev så besviken och så arg på världen.

Sen blev ju denna dag inte direkt särskilt mycket bättre.
Nu är det jag av NÅGON som tänker flytta till Linköping så snabbt som möjligt. Jag kan leva ett fattigt liv på 1000 kr i månaden, det är jag beredd att ta. Det största problemet är att inte ens inackorderingstillägget täcker hyran. Möjligtvis kan jag väl ta ett kvälls/helg-jobb för att få ihop till hyran. Någon som vet något om det?

Nu ska jag skriva ett mail med några väl valda ord till Östergötatrafiken. Ekonomisk ersättning är det MINSTA man kan begära.





Det här är en av de sämsta dagarna i mitt liv.