Snabb uppdatering och lite skitsnack om Jan Guillou
Jan Guillou har enligt uppgift sagt att skrivarlinjer och skrivarutbildningar är "förkastligt" och bara slöseri med tid för unga människor. Enligt honom föds man med en talang för skrivande, det är inget man kan öva upp.
Min lärare. Ludvig Drakenfjord, försökte diskutera detta med Guillou på nån bokmässa för ett par år sedan. Försökte förklara att skrivandet är något man blir bättre på ju mer man övar, precis som att till exempel spela ett musikinstrument. Ludde, som har min eviga respekt, beskrev detta möte som att prata med en vägg. En ganska arrogant och otrevlig vägg.
Min klasskompis Albin undrade spontant varför Guillou inte började skriva böcker som åttaåring om han nu föddes som fullärd författare. Flera andra, däribland jag, tyckte att Guillou är dum i huvudet. Jag lade på minnet att bojkotta honom. Liksom Ludde och mina kamrater tog jag hans hån mot skrivarlinjer som en personlig förolämpning.
På fredag ska hela klassen göra en utflykt över till Fårö i två minibussar. I morgon kväll ska någon människa med anknytning till skolan berätta gotländska sagor och sägner i kafét, något som låter jättemysigt.
Jag börjar komma in i mitt nya liv, skapa mig rutiner. Frukost framför TV:n, fikaraster med äpplen och te, kvällspromenader bort till internatet...
Igår bjöd Freja och Linnéa på kladdkaka. Freja visade sitt rum, som var nästan lika stort som min stuga. Minst dubbelt så stort som stackars Alex rum. Hon sa att jag alltid är välkommen till internatet på kvällarna, betonade att det sista hon vill är att jag ska sitta borta i min stuga och känna mig ensam.
När jag gick hem var klockan kanske halv nio. Himlen var inte svart utan blå, ljust blå med stråk av mörkblå moln och en och annan stjärna. Jag fylldes av en magisk känsla och tog mig en helt spontan liten skogspromenad, såg på himlen ovanför mig. Vinden förde med sig en doft av hav, frihet och... nytt hopp. Tallarna är klart överrepresenterade bland träden i Fårösund. Och när det blåser sådär så faller tallbarren som snöflingor.
Min stuga har ingen mikro. Från att störa mig på det så har jag gått till att inse att det är en utmärkt ursäkt för att gå bort till internatet var och varannan kväll.
Med start idag tog jag min matlåda, med resterna från gårdagens spagetti och sojafärssås, och värmde den i mikron i internatets kök.
"Åh, är det sojafärsen från igår?" frågade Freja, som jag blev vän med på Facebook igår kväll, glatt.
"Haha ja, det här är den berömda sojafärssåsen."
"Säg bara till om du behöver tips på recept och så. Jag älskar att tipsa nyblivna vegetarianer!"
Jag är tacksam för alla matlagningstips jag kan få. Och ännu tacksammare för en anledning att få umgås med Freja, när jag avverkat alla recept från min tid som sambo med Caddy.
Nathalie fyller år idag, så jag lovade att komma tillbaka till internatet och hjälpa Freja och Malin att baka tårta. Jag lovar er en rapport från utflykten till Fårö, om vi inte hörs innan dess.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Härligt gumman! Låter som om du kommit hem!! <3 <3 <3
Trackback
