The magic can begin

Jag tycker bara bättre och bättre om det här stället. Trots att det är ganska slitet (förutom skåpsluckan var det en kran som lossnade i handen på mig) så är det varmt, mysigt, fin stämning. Och inte minst är det mitt hem, för tillfället den enda trygghet jag har här i världen.

Maria pratade en stund med mig förrut. Erkände att hon hade glömt mitt namn, bad att få det igen. Det var uppenbarligen viktigt för henne.

"Så... vad gör du här?"
"Jag söker jobb." sa jag sanningsenligt.

"Det gör jag också, jobb och en lägenhet. Det är vad vi alla gör." Sättet hon sa det på, sättet hon sa att alla gör fel med låset till dörren första gången och inte minst alla saker hon har i vår sovsal ger mig känslan av att hon har varit här ett tag.
"Har du någon framgång?" frågade jag.
"Ingen framgång alls."
"Inte jag heller." Vi skrattade.
"Jag sökte ett jobb i tisdags och de har inte hört av sig än, tror du det är ett dåligt tecken?"
"Tyvärr." skrattade jag beklagande.

Jag berättade att jag var svensk, Maria berättade att hon är till hälften fransk och till hälften kanadensare. Jag blev förvånad, hon låter så brittisk. Men senare, när jag åt en lunch jag improviserat ihop av pasta, creme fraiche, sallad och kycklingbitar, hörde jag henne prata i telefon på franska. Jag kan fortfarande tillräckligt mycket franska för att avgöra att hon var på modersmålsnivå.

Det är inga britter här, inte vad jag har sett hittills i alla fall. Jag får känslan av att vi alla är bostadslösa invandrare som desperat söker jobb, och det får mig bara att känna mig ännu mer hemma. TV:n står alltid på, receptionen är alltid bemannad, tepåsarna är gratis mellan 8 och 10 på morgonen. Andra tider på dygnet använder jag mina egna tepåsar, för vattenkokaren är tillgänglig dygnet runt. På andra sidan gatan ligger en mataffär som har öppet dygnet runt, det är så nära att jag inte ens behöver ta på mig jackan. Dock är det ganska dyrt just eftersom det jämt är öppet, men en fem minuters promenad tar mig till Sainsbury's i hörnet vid Old Steine. Jag var där nyss och behövde ingen jacka då heller, det räckte med en tjock huvtröja. Det är liksom aldrig vinter på riktigt i England.