The magic can begin

Lång historia kort: när jag kom till Storbritannien så visade det sig att min dator har stora problem med att ansluta till trådlösa nätverk. Hos min värdfamilj var det totalt omöjligt. I skolan gick det efter mycket om och men.

Jag var naiv och tänkte att bredbandet jag hade hos Telenor i Sverige, det jag bara kopplade in i datorn som ett USB-minne, funkade ju. Jag gick och köpte ett sånt hos ett brittiskt företag jag fått rekommenderat. Att skaffa bredband efter en vecka i Storbritannien var en helgalen grej att göra, men jag började bli desperat och tänkte att funkar det så är det värt det. Det funkade inte överhuvudtaget. Jag bröt ihop. Det är enda gången jag har känt mig totalt hjälplös och helt ensam i ett främmande land.

Jag pratade i telefon med båda mina föräldrar, de pratade med min kusin Samuel som är fantastiskt bra på datorer. Han sa att felet var att mitt antivirusprogram hade skapat några inställningar som gör att datorn bara kommunicerar med en viss server, eller någonting sånt. Jag är fruktansvärt oteknisk men det lät bra när han sa det. I vilket fall kom vi inte åt att ändra dessa inställningar, så enda alternativet var att återställa hela datorn till det läge och de inställningar som gällde när jag köpte den.

Sagt och gjort: Samuel beställde en extern hårddisk åt mig, jag flyttade över alla mina bilder och dokument och all musik dit och återställde sedan datorn till sitt ursprungliga läge. Jag satt med detta hela kvällen igår. När jag, efter ett par timmar, startade en helt tom och återställd dator så var det fortfarande totalt omöjligt att komma ut på internet.

Jag orkade inte ens bryta ihop. Jag gick bara och lade mig. I morse däremot, kände jag mig mest av allting fruktansvärt deprimerad. Att återställa en dator på detta sätt är drastiskt. Det är inget man gör över en kafferast. Jag ville egentligen inte göra det, tyckte det kändes obehagligt. Men återigen, om internet började fungera så skulle det vara värt det.

I morse kände jag för att gråta men intalade mig själv att det ändå inte skulle hjälpa. Förut kunde jag i alla fall skriva eller spela The Sims (ja, jag är nitton år gammal och ÄLSKAR att spela The Sims) när jag inte kom ut på internet, men i och med återställningen försvann alla installerade Sims-spel och även Word, som vi köpte till när jag fick datorn. Jag kände mig mer hjälplös än någonsin.

 

Det kunde ha blivit en riktigt dålig dag. Men ingen dag är någonsin dålig här.

Idag hade vi engelska med Sarah. Eftersom jag även har henne i både drama och litteratur så känns det som om hon är min enda lärare, haha. I alla fall; efter lite grammatik gick vi till datasalen för att kolla upp museerna vi ska på i morgon (LONDON <3), göra ett Londonquiz online och lite annat kul. Vi (jag, Ida och en trevlig tjej som hette Johanna) började med Londonquizet. Det bestod bland annat av att identifiera kända byggnader och platser i London från bilder.

"Jag tror det där är The Houses of Parlament." sa jag. "Jag har en känsla av att jag har sett det sprängas i filmen V for Vendetta."

Ida och Johanna skrattade lite åt mig. När det sen visade sig att det var rätt och att jag uppenbarligen kunde det endast tack vare filmen så skrattade jag också.

Vi fick nästan alla rätt på quizet och det stod "Very Good" eller något liknande.

"Kan vi inte svara fel på alla frågor, bara för att se om det står "You suck" eller något sånt?" sa Ida. Sagt och gjort. Moment två av quizet var var grammatikfrågor angående turistmål i London: man fick till exempel en bild på Buckingham Palace, frågan "vad skulle du vilja göra där?" och olika alternativ så som:

"I would like to see the crown jewels", "I would like to seeing the crown jewels", I "would like saw the crown jewels" och så vidare. När vi skulle välja fel alternativ för att se om det stod "you suck" (det gjorde det inte, det stod bara "fail") så tog vi det sista, "I would like saw the crown jewels". Det betyder i detta fall "jag skulle vilja såg kronjuvelerna", vilket är grammatiskt fel även på svenska.

Jag hade, på grund av mina dataproblem, lagt mig alldeles för sent och sovit dåligt. Ida hade gjort detsamma av någon helt annan anledning. Vi fick "I would like saw the crown jewels" till "jag skulle vilja såga i kronjuvelerna" och höll på att skratta ihjäl oss under hela förmiddagen när vi såg Ida med en såg i handen framför oss och försökte föreställa oss vad straffet för detta skulle kunna vara. Det lär ha funnits ett liknande svarsalternativ till en fråga om drottningen, vilket fick oss att skratta ännu mer.

Nej, det makes no sense. Men det var hysteriskt roligt när vi var så trötta.

   Och det blir värre. För efter Londonquizet jobbade vi med Cockney English, en enligt min åsikt väldigt charmig brittisk dialekt. Vi fick en hemsida att gå in på där man kunde skriva in vad som helst i en ruta och få det översatt till Cockney English. Lite som google translate, fast den hette "Uncle Fred" istället.

Vi skrev in saker så som "Hej Uncle Fred, vi är tre unga tjejer som gillar promenader i solnedgången. Vi skulle gärna vilja lära känna dig lite bättre. xoxoxo". På första rasten sa jag till Ida att Uncle Fred är mannen i mitt liv. Och plötsligt spelade det inte så stor roll att min dator var som den var och fortfarande inte kom ut på internet.

 

Till lunch var det chili con carne, alldeles för starkt för min smak. Jag åt med Ida, Hana och en relativt ny bekantskap, Micki (jag är inte säker på hur hennes namn stavas men jag skriver det så för tillfället). Micki är japan, också från Tokyo, och tack vare detta hittade hon Hana som introducerades henne för oss. Nu är hon en självklar del i gruppen när vi äter lunch. Tyvärr åker hon tillbaka till Japan väldigt snart, men det var trevligt att träffa henne och få spendera tid med henne även om det bara var ett kort tag.

Till efterrätt fick vi någon typ av bröd i någon typ av gulaktig kräm. Sådär, konstaterade vi. Igår fick vi chokladglass till efterrätt och jag var typ i himlen.

 

För tillfället har jag inget mer att rapportera. Word funkar precis som vanligt, till min stora lättnad, det enda jag behövde göra var att skriva in koden som stod i fodralet när vi köpte det. Den kunde mamma skicka till mig. The Sims funderar jag på att helt enkelt ladda ner, jag har ju trots allt köpt skivorna en gång, men innan jag vågar göra det måste jag installera ett ordentligt anti virusprogram. Jag litar inte på mitt förra efter vad det gjorde med internetinställningarna...

För övrigt tror jag ändå inte att det var helt fel att göra en återställning. Ta programmet till Handelsbankens kortläsare, till exempel. Det har krånglat konstant sen jag installerade det och vissa dagar har jag knappt kunnat logga in på banken alls. Nu när jag har installerat tillbaka det fungerar det perfekt, helt felfritt. Datorn känns också snabbare och effektivare.

Ja, jag försöker se det positivt. Jag ska ju trots allt till London i morgon (<3).