Halloweenfest
När det blev min klass tur att anordna en social aktivitet för hela skolan så blev det ett Halloween-party med lekar, dans och pris för bästa utklädnad.
Jag hade min älskade emo-kjol, som jag köpte på Shock när Caddy och jag var i Stockholm i början av juni. I en klädaffär i Hove hittade jag ett fempack strumpbyxor för £3, och en fin svart topp för £5. På Poundland, en affär där allting liksom namnet antyder kostar ett pund eller mindre, hittade jag en cool lila häxhatt med svart spindelnät på, ett par söta lila spindelörhängen och så min absoluta favorit: en stor, grön huggtandsförsedd spindel som lyste i mörkret och dessutom blinkade i olika färger. Den fick namnet Toby och fästes på min axel med tejp. När min syster fyllde år köpte jag två rullar frystejp på Poundland för att tejpa igen paketet jag skulle skicka till henne, trots friskt tejpande blev det en och en halv rulle över och sen dess använder jag frystejp till allting.
Jag rörde mig inte särskilt snabbt eftersom min spetsiga hatt hotade att flyga av varje gång jag slog i taket eller en dörr (och dessutom gled Toby fram och tillbaka på min axel och hotade att ramla ner han också) men jag har aldrig känt mig vackrare. Vi i klassen Greene var ansvariga för olika aktiviteter, resten av skolan delades in i grupper och fick gå runt till de olika stationerna. Jag och Ida var ansvariga för den första aktiviteten, den som alla grupper gjorde samtidigt i matsalen: att förvandla en lagmedlem till mumie genom att linda in denne i toapapper. Efter det började grupperna gå runt till stationerna i de olika rummen. Ida skulle gömma sig i en låda på en av stationerna, och jag hade inte direkt något att göra. Så jag gick runt planlöst, lät Toby lysa upp min väg genom de mörka korridorerna. Stationerna var saker så som stick in handen i något äckligt och hitta en plastspindel, stick in handen i olika lådor och gissa vad som är i dem (Ida var i en av dem…), blås ärtor i ett rör, snurra runt tio varv och försök sedan springa fram och sätta ögat på en cyklop… Ia i min klass kallade den sistnämnda leken Norsk Fylla. Skitsnack, säger jag. Irländsk Julafton hette den, alla gånger vi lekte den på gymnasiet. På nollningar, med utbytesstudenter… Jag var med en enda gång och då ramlade jag och höll på att slå ihjäl mig. Lyckligtvis höll Rebecka, som var ansvarig för leken, med mig om namnet så den introducerades som ”Irish Christmas”.
Ungefär samtidig som min Hana åkte tillbaka till Tokyo (jag gråter nästan bara av att skriva det, saknar henne så mycket att jag går sönder) så kom en ny kurs och anslöt sig till oss. English and Art, heter de, och de har varit på Visingsö i två månader men är nu här i Brighton och bor i värdfamiljer precis som vi. De har konst i olika former när vi har våra tillvalskurser, men engelska har de tillsammans med oss och de har blivit placerade i de olika klasserna. I min klass går två av dem: ännu en Ida och en tjej som heter antingen Hilda eller Himla. Försöker att lära mig vilket. Hon har vackert grönblått hår och verkar trevlig, vi verkar dessutom ha en del gemensamt. Jag hamnade bredvid henne på engelskan i måndags och pratade lite med henne. Hälsade henne välkommen och sa att hon inte behövde vara nervös för någonting alls, att hon bara kan hålla sig till mig så kommer allting gå jättebra.
Hennes uppgift på Halloweenfesten var att fota. Jag gick runt tillsammans med henne ett tag, kallade henne ”Darling” och ”Green Hair” eftersom jag aldrig kommer ihåg om det är Hilda eller Hilma. Förklarade att de kallar mig Silly Lilly och att hon snart kommer förstå varför.
Line lärde alla som ville att dansa till Michael Jacksons ”Thriller”, jag fick uppgift att filma händelsen med My’s mobiltelefon. Det var en väldigt trevlig kväll och jag är stolt över min klass.
