The magic can begin

Vi satt på en pizzeria, radion spelade musik i bakgrunden. Plötsligt kom en låt jag kände igen: "Rytmen av ett regn" med Millas Mirakel.

Den finns med på en sommarskiva vi spelade mycket hemma när jag var liten, och jag tyckte väl att den var lite sådär redan då. Sista terminen på gymnasiet var Joël helt galen i den låten, och eftersom Joël hörs så hörs hans favoritlåtar.
Denna låt var klyschig, plastig och sådär överdrivet glad. Jag satt längst bak i klassrummet, kände mig svår och djup och missförstådd och lyssnade på soundtracket till The Phantom of the Opera och tänkte att jag för all framtid kommer att hata den låten, nu när Joël dessutom hade tjatat ut den.

 

Svårt att vara vuxen när man brinner utav livslust
Svårt att hitta orsaken till låsta lusthus
Men fast det blåser motvind har du känslomässig medvind
Som fyller våra unga segel
För oss dit vi vill

Till rytmen av en regnig natt
Rev vi alla murar runt falska myter
Vi föll för synd och sång och skratt
Trotsade vår egen tid
Till minnet av en regnig natt
Fyllde vi betongen med ljuv grafitti
Bättre tända livets eld än att aldrig få va sig själv

Stolta gör vi synden till nåt rent och ganska självklart
Stöper våra männskoljus med varma händer
värmer alla frusna drömmar och skapar illusioner
Hissar våra unga segel för oss dit vi vill

Till rytmen av en regnig natt
Rev vi alla murar runt falska myter
Vi föll för synd och sång och skratt
Trotsade vår egen tid
Till minnet av en regnig natt
Fyllde vi betongen med ljuv grafitti
Bättre tända livets eld än att aldrig få va sig själv

Ja, ni fattar. Inget man sitter och känner sig djup till.

Men tiden gick, och allt eftersom studenten kröp allt närmare så blev jag mer och mer sentimental. Jag fann att låten kanske inte var så illa ändå, att jag till och med skulle kunna lyssna på den någon gång ibland bara för att den påminde mig om Joël.

Och när jag sedan hörde den på radio, på pizzerian, så fick jag nästan tårar i ögonen bara för att jag aldrig mer kommer sitta längst bak i klassrummet och se Joël dansa till Rytmen av ett regn i natt, sådär levande som bara han är. Jag saknar dig, Joël, och kommer sakna dig ännu mer allt eftersom tiden går. Jag saknar er alla och önskar jag hade en låt om var och en av er.