Pimp my school
"Men Lilly, ska vi inte ta och göra en tavla nu?" Ivrig som ett litet barn var hon, och ännu gladare blev hon när jag svarade:
"Jodå, Catharina. Vi kan göra en tavla."
Det fanns ett långt tygstycke, med ansikten i olika färger och former. Janne och en gubbe jag inte kände hängde upp det på väggen, klippte av en ganska lång bit nertill. Jag stod och tittade på och Janne kastade den avklippta biten på mig, jag tog den och svepte runt axlarna. Jag tyckte om tyget, de olika ansiktena utstrålade mångfald och acceptans.
Vi hittade en av ramarna från IKEA, klippte till en bit av tyget jag hade runt axlarna och fick in den i ramen.
"Titta vad fint det blev! Vi har gjort en tavla du och jag, Lilly! Vår tavla!"
"Ja." Jag kunde inte låta bli att le. "Jag ska tänka på det varje gång jag ser den, att det här är vår tavla."
Nej, Catharina, jag kommer aldrig att förstå mig på dig. Men hur mycket jag än hatar dina totalt omöjliga uppgifter så kan jag inte göra annat än att älska dig.
Helen döpte det till "Pimp my school". Mina klasskompisar gick hem vid tre, kvar var jag och lärarna. Jag hade fyllt ett USB-minne med bilder från tre år på FU, de kördes fram och tillbaka i en projektor. När Janne lyckades slita sig från tygstycket så hjälpte han mig att skriva ut några av bilderna i färg. Helen försåg mig med ramar, en sax och en massa uppmuntran och jag satte mig och påbörjade arbetet. Det var bilder från Frankrike, från Brighton, från Limmernäs i ettan, från medeltidslajvet, från The Christmas Pantomine, från julavslutningar och från en massa annat. Jag valde, klippte, böjde små metallbitar fram och tillbaka på baksidan av ramarna och mest av allt var jag nöjd med tillvaron.
Någon gång vid fem-tiden stack Helen in huvudet till mig.
"Lilly, vi måste gå nu för vi ska på ettornas temaintro, så du inte undrar varför alla försvinner. När du är klar med tavlorna så kan du ställa dem där du vill att de ska sitta, så ska Peter förhoppningsvis spika upp dem. Hejdå, vi ses i morgon."
Egentligen ses vi inte förrän på måndag, för både i morgon och på fredag har vi i trean PA-arbetsdagar, men det sa jag inte. För jag blir alldeles varm inuti när hon säger sådär.
PA:t är jag "i fas med", som mina lärare skulle uttrycka det. Snart har jag skrivit en hel bok. På fredag ska jag åka ner till min familj och äta köttfärslimpa, snacka om allt möjligt och inte minst se på Melodifestivalen. Oroa er inte, jag har inte gett upp traditionen med att blogga om varje deltävling. Ni får blogginlägget på lördag eller söndag kväll, beroende på om jag orkar ta med mig datorn till Småland eller inte.
"Jodå, Catharina. Vi kan göra en tavla."
Det fanns ett långt tygstycke, med ansikten i olika färger och former. Janne och en gubbe jag inte kände hängde upp det på väggen, klippte av en ganska lång bit nertill. Jag stod och tittade på och Janne kastade den avklippta biten på mig, jag tog den och svepte runt axlarna. Jag tyckte om tyget, de olika ansiktena utstrålade mångfald och acceptans.
Vi hittade en av ramarna från IKEA, klippte till en bit av tyget jag hade runt axlarna och fick in den i ramen.
"Titta vad fint det blev! Vi har gjort en tavla du och jag, Lilly! Vår tavla!"
"Ja." Jag kunde inte låta bli att le. "Jag ska tänka på det varje gång jag ser den, att det här är vår tavla."
Nej, Catharina, jag kommer aldrig att förstå mig på dig. Men hur mycket jag än hatar dina totalt omöjliga uppgifter så kan jag inte göra annat än att älska dig.
Helen döpte det till "Pimp my school". Mina klasskompisar gick hem vid tre, kvar var jag och lärarna. Jag hade fyllt ett USB-minne med bilder från tre år på FU, de kördes fram och tillbaka i en projektor. När Janne lyckades slita sig från tygstycket så hjälpte han mig att skriva ut några av bilderna i färg. Helen försåg mig med ramar, en sax och en massa uppmuntran och jag satte mig och påbörjade arbetet. Det var bilder från Frankrike, från Brighton, från Limmernäs i ettan, från medeltidslajvet, från The Christmas Pantomine, från julavslutningar och från en massa annat. Jag valde, klippte, böjde små metallbitar fram och tillbaka på baksidan av ramarna och mest av allt var jag nöjd med tillvaron.
Någon gång vid fem-tiden stack Helen in huvudet till mig.
"Lilly, vi måste gå nu för vi ska på ettornas temaintro, så du inte undrar varför alla försvinner. När du är klar med tavlorna så kan du ställa dem där du vill att de ska sitta, så ska Peter förhoppningsvis spika upp dem. Hejdå, vi ses i morgon."
Egentligen ses vi inte förrän på måndag, för både i morgon och på fredag har vi i trean PA-arbetsdagar, men det sa jag inte. För jag blir alldeles varm inuti när hon säger sådär.
PA:t är jag "i fas med", som mina lärare skulle uttrycka det. Snart har jag skrivit en hel bok. På fredag ska jag åka ner till min familj och äta köttfärslimpa, snacka om allt möjligt och inte minst se på Melodifestivalen. Oroa er inte, jag har inte gett upp traditionen med att blogga om varje deltävling. Ni får blogginlägget på lördag eller söndag kväll, beroende på om jag orkar ta med mig datorn till Småland eller inte.
Kommentarer
Trackback
