Melodifestivalen 2012, deltävling 4
Jag har just tittat på Björn Ranelids framträdande från förra veckan på SVT Play, bara för att se om det verkligen var så illa som alla har sagt. Och ja, det var det. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. "Om kvinnan säger nej till mannens säd i sextio år så dör mänskligheten ut". Öh...
Jag har fruktansvärt svårt för Charlotte Perrelli, det började någon gång 2008. Högst troligen med det faktum att hon vann. I vilket fall är jag alldeles för trött på människan för att ens ge låten en chans. När mamma dessutom berättade att hennes skor sägs ha kostat trettio tusen så började jag högt fundera på hur många familjer i U-länder som kunnat få tak över huvudet, mat för dagen och utbildning för dem pengarna. Prioriteringar, hm. Men jag skrattade högt och applåderade åt åsikten att alla som heter Nilsson borde byta till något mer sydländskt och exotiskt, eftersom jag själv hette Nilsson och bytte. Fast Lago är inte särskilt sydländskt, det härstammar från en väldigt svensk soldat som beskrivs som "manhaftig". Ja, jag var ju tvungen att börja forska lite om Lago-släkten när jag officiellt bytte namn. Min mammas farfar hade tretton yngre syskon, och hans fru hette just Lilly Lago. Det är egentligen henne jag är uppkallad efter.
Ja ja, nog om mig och min släkt. Bidrag nummer två var något jag definerade som "grekisk klagosång", min syster tyckte det lät som dålig pausunderhållning och min bror gissade att de hade börjat sjunga och sen blivit trampade på fötterna. "Jag sjunger OOOOOH, jag sjunger OOOOOH". Hårdrockslåten var helt okej, helt klart värd en plats i Andra Chansen.
Varje gång jag ser Christer Sjögren så undrar jag vem som grävde upp honom, denna gång var inget undantag. Allvarligt talat, är inte människan gammal nog att gå i pension? Detsamma gäller Lotta Engberg. Hanna Lindblad var... klädd i något alldeles för gult som hängde på ett konstigt sätt.
Axel Algmark från Tranås kunde ha varit riktigt bra, men det var han inte. Vi gissade att hans stora idol är Håkan Hellström, eftersom likheten var slående. Väldigt många i min klass gillar Håkan Hellström och all respekt till er, men han är verkligen inte min favorit.
Lisa Miskovski var väl helt okej, inget större fel på henne. Min syster gillade varelserna som dansade med lakan bakom henne, var de änglar eller spöken?
Något min syster gillade ännu mer var Danny. Och var var faktiskt tvungen att hålla med henne: det var inget svårt val vem vi skulle skicka till final. För låten var riktigt bra.
Ja, roligare än såhär blir det inte. Åtta låtar får en andra chans, en ska skickas till staden-jag-alltid-glömmer-namnet-på-i-landet-jag-inte-kan-stava-till. Hoppas bara det är rätt låt i år.
Jag har fruktansvärt svårt för Charlotte Perrelli, det började någon gång 2008. Högst troligen med det faktum att hon vann. I vilket fall är jag alldeles för trött på människan för att ens ge låten en chans. När mamma dessutom berättade att hennes skor sägs ha kostat trettio tusen så började jag högt fundera på hur många familjer i U-länder som kunnat få tak över huvudet, mat för dagen och utbildning för dem pengarna. Prioriteringar, hm. Men jag skrattade högt och applåderade åt åsikten att alla som heter Nilsson borde byta till något mer sydländskt och exotiskt, eftersom jag själv hette Nilsson och bytte. Fast Lago är inte särskilt sydländskt, det härstammar från en väldigt svensk soldat som beskrivs som "manhaftig". Ja, jag var ju tvungen att börja forska lite om Lago-släkten när jag officiellt bytte namn. Min mammas farfar hade tretton yngre syskon, och hans fru hette just Lilly Lago. Det är egentligen henne jag är uppkallad efter.
Ja ja, nog om mig och min släkt. Bidrag nummer två var något jag definerade som "grekisk klagosång", min syster tyckte det lät som dålig pausunderhållning och min bror gissade att de hade börjat sjunga och sen blivit trampade på fötterna. "Jag sjunger OOOOOH, jag sjunger OOOOOH". Hårdrockslåten var helt okej, helt klart värd en plats i Andra Chansen.
Varje gång jag ser Christer Sjögren så undrar jag vem som grävde upp honom, denna gång var inget undantag. Allvarligt talat, är inte människan gammal nog att gå i pension? Detsamma gäller Lotta Engberg. Hanna Lindblad var... klädd i något alldeles för gult som hängde på ett konstigt sätt.
Axel Algmark från Tranås kunde ha varit riktigt bra, men det var han inte. Vi gissade att hans stora idol är Håkan Hellström, eftersom likheten var slående. Väldigt många i min klass gillar Håkan Hellström och all respekt till er, men han är verkligen inte min favorit.
Lisa Miskovski var väl helt okej, inget större fel på henne. Min syster gillade varelserna som dansade med lakan bakom henne, var de änglar eller spöken?
Något min syster gillade ännu mer var Danny. Och var var faktiskt tvungen att hålla med henne: det var inget svårt val vem vi skulle skicka till final. För låten var riktigt bra.
Ja, roligare än såhär blir det inte. Åtta låtar får en andra chans, en ska skickas till staden-jag-alltid-glömmer-namnet-på-i-landet-jag-inte-kan-stava-till. Hoppas bara det är rätt låt i år.
Kommentarer
Trackback
