Ingen FU:are glömmer någonsin sin första utbytesstudent
Snart är de här, tyskarna. Jag vet inte hur många de är eller vad de heter, men jag vet att en av dem ska jag ge en oförglömlig vecka i Sverige. Min Neele.
Det är två stackars tvåor som ska ta emot tyskar, sina första utbytesstudenter, och stackars Alice sa att hon var jättenervös. Det här väcker så mycket minnen.
Det var sensommar på gränsen till höst, precis som nu. De kom när Sverige var som vackrast och inget blev någonsin sig likt efter det. De visade mig en helt ny värld.
Vi var ett gäng dödsnervösa tvåor som samlades på fjärrbussterminalen den gången, många av oss skulle ta emot två. Men jag hade bara en och sen dess är hon den finaste av dem alla.
Marina Ollivella Arenas med kolsvarta lockar till midjan, i stövlar och skinnbyxor. Det blev aldrig samma sak med någon annan. Trots att Amira pratade flytande engelska, trots att jag både bodde hos Manon och hade henne här. För mina spanjorer var speciella. Inga kan vara lika glada, spontana och härliga som dem var.
Någon sa att jag borde få ett diplom för alla utbytesstudenter jag tar emot. Jag älskar utbytesstudenter. Självklart är jag lika nervös varje gång jag står vid fjärrbussterminalen och väntar på en busslast främmande människor, men det skrämmer mig inte att släppa in en av dem i mitt hem och mitt vardagsliv. Jag älskar tanken på att de kanske pratar om mig som Sin Svensk, att jag är deras värd och för alltid kommer vara en av de viktigaste delarna av deras resa till Sverige. Jag tar hand om dem med hela mitt hjärta och min själ.
Det är snart ett år sedan, Marina. Men jag glömmer dig aldrig. Jag saknar fortfarande en liten katalansk hårdrockare som sitter på extrasängen och äter Ballerinakex till frukost. Precis som jag alltid är en del av din resa till Sverige så är du alltid en del av min Nästan Spanska Vecka. Och det var en av de finaste veckorna någonsin.
Det är ganska exakt fyra timmar kvar nu. Det roliga med utbytesstudenter är att det alltid finns ett före och ett efter. Nästa gång jag går och lägger mig kommer en tysk ligga i rummets andra säng. Nästa gång det är fredag kommer hon vara hemma i Tyskland igen, och jag kommer ha upplevt ännu en oförglömlig vecka.
Det är två stackars tvåor som ska ta emot tyskar, sina första utbytesstudenter, och stackars Alice sa att hon var jättenervös. Det här väcker så mycket minnen.
Det var sensommar på gränsen till höst, precis som nu. De kom när Sverige var som vackrast och inget blev någonsin sig likt efter det. De visade mig en helt ny värld.
Vi var ett gäng dödsnervösa tvåor som samlades på fjärrbussterminalen den gången, många av oss skulle ta emot två. Men jag hade bara en och sen dess är hon den finaste av dem alla.
Marina Ollivella Arenas med kolsvarta lockar till midjan, i stövlar och skinnbyxor. Det blev aldrig samma sak med någon annan. Trots att Amira pratade flytande engelska, trots att jag både bodde hos Manon och hade henne här. För mina spanjorer var speciella. Inga kan vara lika glada, spontana och härliga som dem var.
Någon sa att jag borde få ett diplom för alla utbytesstudenter jag tar emot. Jag älskar utbytesstudenter. Självklart är jag lika nervös varje gång jag står vid fjärrbussterminalen och väntar på en busslast främmande människor, men det skrämmer mig inte att släppa in en av dem i mitt hem och mitt vardagsliv. Jag älskar tanken på att de kanske pratar om mig som Sin Svensk, att jag är deras värd och för alltid kommer vara en av de viktigaste delarna av deras resa till Sverige. Jag tar hand om dem med hela mitt hjärta och min själ.
Det är snart ett år sedan, Marina. Men jag glömmer dig aldrig. Jag saknar fortfarande en liten katalansk hårdrockare som sitter på extrasängen och äter Ballerinakex till frukost. Precis som jag alltid är en del av din resa till Sverige så är du alltid en del av min Nästan Spanska Vecka. Och det var en av de finaste veckorna någonsin.
Det är ganska exakt fyra timmar kvar nu. Det roliga med utbytesstudenter är att det alltid finns ett före och ett efter. Nästa gång jag går och lägger mig kommer en tysk ligga i rummets andra säng. Nästa gång det är fredag kommer hon vara hemma i Tyskland igen, och jag kommer ha upplevt ännu en oförglömlig vecka.
Kommentarer
Postat av: Mamma
Härligt Lilly! Hoppas du nån gång kommer till Spanien och kan hälsa på Marina!
Trackback
