Jag är frestad att ta efter Sofias random rubriker och ge det här inlägget namnet "Hoy es Jueves", trots att det är måndag idag
Förutom att det är hon som måste skriva på pappret man har för att hoppa av en kurs. Men eftersom till och med Maria har insett hur krångligt det blir så har hon skickat ett mail till Umbridge och frågat om det går bra att hon som biträdande rektor skriver på istället. Detta mail skickades i torsdags och när Maria sa att hon ännu inte hade fått svar så brast jag ut i en rätt så irriterad monolog om hur komplicerat det är att hoppa av en kurs, hur länge jag har fått vänta och hur lite nytta rektorn gör.
"... fast det här är ju förstås inte ditt fel." tillade jag sen, när jag insåg att jag hade låtit min allmänna stress gå ut över Maria.
"Nej, men det är ju jag som får all skäll..."
"Aaaw, förlåt mig Maria. Vill du ha en kram så kanske det känns bättre?"
Maria brukar inte vara den kramiga typen, så jag var säker på att hon skulle säga "nej tack, det är bra ändå". Istället sa hon: "Ja det vill jag, kom hit och ge mig en kram."
Så vi kramades, mitt på golvet i klassrummet. Och ja, visst kändes allt lite bättre sen. Även för mig.
Tyska språket är ganska fint faktiskt, fast jag måste öva uttal varje kväll för att lyckas få till det. Killen som brukar sitta bredvid mig är trevlig, vi brukar sitta och öva harkelljud tillsammans. Min fina lilla tysk kommer på fredag och det kommer bli underbart.
Brightonresan börjar nästan kännas verklig, nu när den är så nära (32 dagar) att vi har planerat in ett föräldramöte. Jag kommer dock fortfarande flippa ur totalt när det är dags, och när jag tar mina första steg på brittisk mark kommer jag skratta som en vansinnig.
Några av de familjer vi ska bo hos kan bara ta emot en, och alla verkar livrädda för att få bo ensamma. Jag är inte det minsta rädd. Jag bodde ensam i Frankrike, eller hur? Med bristande språkkunskaper och en familj som knappt förstod engelska. Det var jätteläskigt men gick bra. Varför skulle det här vara värre? Dessutom har jag ett stort behov av egen tid, något jag fick alldeles för lite av i Frankrike. Denna gång vill jag kunna gå på stan hur länge jag vill, gå till vilka affärer jag vill och köpa vad jag vill. Vilket troligen blir en massa brittiska flaggor.
Jag är över lag ganska stressad just nu, vilket troligen inte är någon bra start på trean. Men det kommer bli tufft. Allting börjar hopa sig över oss redan nu: Cambridge, rapporter i diverse ämnen, PA... Projektarbetet är dock roligt, något som inte kan sägas om rapporterna.
I morgon ska jag gå upp klockan sex för att städa hallen tillsammans med Gustav, min granne. Det ska läggas nytt golv och min enda önskan är: låt det gå fort. Vi måste ha möblerna stående inne på våra rum under tiden de gör det och eftersom mitt rum är störst så är det jag som får ta soffan. Det hade gått bättre om det inte redan hade stått en extrasäng här.
Lite för att vända det negativa tonfall som genomsyrar sista delen av blogginlägget, och lite för att de är så himla roliga, så tänker jag avsluta med några av alla oförglömliga citat jag har samlat på mig under tre år på FU. Vi börjar med det senaste, från kultur- och idéhistorian häromdagen:
Jannes mobil piper högljutt och han läser ett SMS.
Vi: ”Vad står det?”
Janne ler finurligt. ”Det är från Catharina. ’Vi ses på lunchen, puss’.”
Elin R: ”Kan jag inte få gå och säga till henne att sluta SMS:a till dig när du har lektion, snälla?”
Lektionen går. Efter ett tag får Janne ett SMS till och Elin R sticker in huvudet i klassrummet bredvid.
”Kan du sluta SMS:a Janne när han har lektion, han har ljudet på och det stör!”
Catharina sticker in huvudet i vårt klassrum och ser oförstående ut. ”Jag har inte skickat några SMS till dig, Janne.”
Janne ler ännu finurligare. ”Nej, jag kanske ljög lite...”
Det här är ännu roligare om man känner Janne, för då kan man riktigt föreställa sig hans leende. Dessutom har han och Catharina en väldigt speciell relation, och det är ett stående skämt att de vore det perfekta paret.
Och så en del gamla klassiker:
Sofia A: ”Joël, jag drömde om dig i natt! Du hade på dig en gul skjorta.”
Joël: ”Aha, då var det inte jag!”
Lilly: ”Carola ska vara med på Allsång på Skansen.”
Sofia A: ”Aha, och du ska vara där och kasta ägg eller?”
Malin: ”Skåne, det ligger typ i Småland, va?”
SO. Catharina frågar hur vi vill jobba med politiken.
Isabelle: ”Jag tror på tortyr. Vi torterar alla partiledare, och så röstar vi på den som tål mest smärta.”
Joël och jag om optimism VS pessismism.
Jag: ”Men om det ligger en död människa på vägen, vad är positivt med det?”
Joël: ”Det kan vara Hitler. Eller George Bush. Eller Mona Sahlin!”
Rapportskrivning.
Emelie: ”Vad blir översättningen av ”joys of life”? Livets nöjen? Okej, det lät perverst.”
Jag: ”Läs meningen.”
Emelie: ”Moncho får en vän i sin lärare, som introducerar honom för livets nöjen…”
Isabelle på Hemmakväll: ”Någon gång ska jag köpa hundra klubbor, och sen ska jag… äta dem!”
Isabelle: ”Lukas, du är skyldig mig pengar… och Haidar!”
Bara för att vi är Oslagbara, Fenomenala <3
