The magic can begin

"Handläggaren du försöker nå är fortfarande upptagen."
"Hur går det, Lilly?"
"'Handläggaren du försöker nå är fortfarande upptagen'" härmade jag. "Kom med nått nytt någon gång!"
I morse stod jag i kö hos Trygg Hansa i tio minuter bara för att upptäcka att jag bara hade hälften av alla uppgifter jag behövde. Jag tog reda på dem, stod i kö tio minuter till efter skolan och hade nästan kommit fram till ett beslut med människan när samtalet bröts eftersom Trygg Hansas eviga köer hade tömt mitt kontantkort. Då tipsade Sofia mig om skoltelefonen och denna gång slog Trygg Hansa rekord: femton minuter fick jag stå i kö. Jag fick nästan kramp i armen av att hålla telefonen mot örat så länge, men Sofia och Josse väntade troget ute i cafét. Sofia lyckades göra väntan lite roligare genom att sjunga en text om språkresor till Brasilien med melodi "Den blomstertid nu kommer".
"ÄNTLIGEN! Jag hej, det var jag igen, med den stulna cykeln. Kom vi fram till någonting?"
Jag skulle köpa en ny cykel för femtusen och sen återkomma och få tillbaka pengarna av dem. Minus självrisken. Mamma sa att hon skulle se till att få skriftligt på det, och jag förstår henne. Lita aldrig på ett försäkringsbolag.
"Och de där tvåhundra spännen som deras köer dragit från mitt kontantkort, de borde de få ersätta också. Men det är säkert självrisk på det med."
Nej, jag är inte glad i Trygg Hansa just nu. Men när jag gick ut ur skolan med Sofia och Josse släppte jag eländet och njöt av den lilla sol som letat sig fram genom de tunga regnmolnen.
För länge sedan lovade jag Sofia att gå till Subway med henne den dag hon var klar med matte B. Idag gjorde hon det sista provet och jag lät inte snålheten hindra mig från att hålla det löftet. Hon har all rätt att fira, så mycket som hon har slitit med den här mattekursen. Inte ens dödsfall har hindrat henne.
Och så fort jag klev in på Subway kände jag hur RÄTT allting var, att vara just precis där just precis då med just precis Sofia och Josse. Och min macka var värd varje krona, så underbar var den. Min underbara sub med bacon, ost, sallad, gurka, tomat och sweet onion dressing. Åh, varför kan ingen ge mig betalt för att göra reklam för Subway?
Efter våra underbara mackor sa vi hejdå till Josse och begav oss ut till IKEA. Sofia köpte galgar, en rosa vattenkanna och ett paraply. Själv unnade jag mig en glass inne på IKANO, jag har ju trots allt också en avslutad mattekurs att fira. Matte A, som jag avslutade så här ett år senare.
Lite prat om framtiden blev det också, som det så ofta blir nu för tiden.
"Jag kommer och hälsar på dig i The UK." lovade Sofia.
"Och jag kommer och hälsar på dig i Deutschland. Det är väl inte så långt, det är väl typ bara över vattnet?"
Nej, det är inte långt alls. Man kan till och med åka buss mellan Storbritannien och Tyskland.
Många klasskompisar kommer man förlora kontakten med, men Sofia förlorar jag aldrig. Vi är för evigt.