The magic can begin

Hon är holländsk, cyprisk och skotsk, allt på samma gång.
"When people ask me where I come from, I'm like oh my God, don't ask, cause I'm from everywhere."
Hon är stark, självständig, oberonde, sprudlande glad, färgstark och speciell. Hon kallar folk "bunny" istället för "honey". Hon kan inte sluta tacka mig för att hon får bo hos mig den här helgen och jag försöker få henne att förstå att hon inte behöver tacka alls, för det gör mig så lycklig att ha henne här.
Vi åt pizza (healthy pizza, pizzorna i Skottlans är tydligen hemska), och sen stack vi över till Maya i danstrean, vi missade bussen men insåg sen att det bara tog sju minuter att gå. Mayas Jodie är så engelsk att jag fortfarande är helt fascinerad. Hon är från Cambridge och pratar som jag gjorde under FN-rollspelet, när jag trodde att jag överdrev så mycket att det inte finns någon som faktiskt pratar så.
Så jag satt där i en säng hos Maya och bara njöt av att vara omgiven av britter. Jag sa inte särskilt mycket, den jag kände bäst i sällskapet var Amira och henne hade jag känt i några timmar, men det behövdes inte. Jag var så lycklig bara jag fick höra deras engelska och finna att jag förstod allt. Och de ord jag inte förstod listade jag snart ut vad det betydde.
Jag kände inte för att prata en massa, och Amira förstod precis.
"Sometimes I just want to sit down and get to know people by listening to them, instead of talking and interrupting them all the time." Det var precis så jag kände.
Vi gick hem också, brevid varandra under stjärnorna. Hon hade druckit några glas vin och jag berättade om mina drömmar om Storbritannien. Hon sa till mig att aldrig sluta drömma, att tro på mig själv och att följa mina drömmar. Att i slutändan är det bara en person som kan se till att de slår in - jag själv.

Just nu är de ute på någon klubb, för folk som har fyllt arton. Eftersom jag är yngst i sällskapet åkte jag hem istället. Men det känns bra, nu får jag lite tid att samla tankarna. Blogga. Amira gav mig två stora kramar och lovade att vara hemma i "proper time" eftersom hon trots allt ska dansa klockan tio i morgon. Hon erbjöd sig till och med att följa mig till busshållsplatsen, trots att hon inte ens vet var den ligger. Min Amira. Jag gör allt för dig den här helgen, sätter dig framför mig själv. Inget kan göra mig lyckligare än att se dig le.
Amira berättade att jag pratade i sömnen i natt, jag frågade vad jag sa. "I don't know, cause it was in Swedish." Det hade inte förvånat mig det minsta om det hade varit på engelska. Jag tänker på engelska och tror till och med jag drömde på engelska.

Jag är omgiven av Native English Speakers, härliga dansare från olika delar av Storbritannien. Jag är så lycklig. Jag blir bara mer och mer övertygad om att det är i Storbritannien jag hör hemma.