The magic can begin

Skolavslutningen, ja. Den skulle ju blivit så sorglig och smärtsam.
Jag hade fel. Visst gjorde det ont inom mig när jag såg treorna åka iväg på flaket för att aldrig komma tillbaka, men jag kände så mycket glädje också. Till slut kände jag bara hur mycket jag älskade dem. Treorna, mina lärare, mina klasskompisar, alla.
Disa var sötare än någonsin i sin blommiga klänning. Tina såg överlycklig ut och Erik blev något chockad när jag överräckte hans enormt kreativa studentpresent. Lilla Madde var bara vacker som en ängel.
Martina sprang runt och viftade med sin tyska flagga och gav mig en jättestor sommarkram. Helen likaså, kramade mig och påminde mig om att nästa termin, då åker vi. Som om jag någonsin skulle kunna glömma. Den åttonde oktober 2011, Brighton England United Kingdom, where my heart is. Resan jag har längtat efter sen jag hörde talas om den för första gången, när jag gick i nian och var på Öppet Hus och pratade med just Helen för första gången.
Vi irrade runt på Hemköp i en kvart, jag och mina tjejkompisar. Köpte vindruvor, cider, choklad, sallader, mackor och yoghurt. Sen satte vi oss på en filt i trädgårdsföreningen och pratade om killar och sex. Sen gick Josse och jag till centralen, mötte upp Madde och hoppade på ett tåg till Boxholm för studentfest. Det hela var mycket trevligt. Eftersom vi kom tillbaka till Linköping hyfsat tidigt hann vi med lite uteliv också, hehe. Ågatan är en spännande plats klockan tolv, halv ett en lördagmorgon på skolavslutningen. Jag kramade två vilt främmande killar.

Övrigt spännande: min älsklingsvegan, Caddy Darling, var här på spontant besök i tisdags. Vi åt pizza, drack päronsaft och dreglade över visitscotland.com. Kom fram till att vi ska packa varsin ryggsäck, hoppa på första bästa flyg och bli au pairs åt Loch Ness-odjurets ungar. Nessie och spökena i Scotland kallar på oss.

Jag har fått en ny cykel (må den gamla vila i frid), samt en egen sovsäck med tillhörande liggunderlag och kudde. Och varit på fest två dagar i rad. Först var Madde och jag hos Esmeralda, som vi träffade på Tinas fest i mars. Det var rätt kul, möjligen lite för mycket fulla killar för min smak. Jag, Madde och Esmie hade dock himla kul vid grillen när vi skulle försöka vända hamburgare. Det gick sådär, några bitar gick i alla fall att äta. Och Esmie är så trevlig, jag borde träffa henne oftare.
Och igår bar det av igen; ut till Malin, i Rydstad. Vi satt i ett partytält på hennes gräsmatta (det regnade) och åt grillat kött, kokt potatis, sallad och diverse såser. Till detta dracks diverse alkoholhaltiga drycker (fast själv lade jag förstås beslag på den alkoholfria pärondrycken av ciderkaraktär, Malin hade verkligen tänkt på allt) och jag tyckte att det hela kändes väldigt vuxet. Mina vänner drack sig inte packade, de blev bara lite fnissiga och extra pratglada. Där någonstans passerade vi den osynliga gränsen mellan att vara tonåringar och vuxna. Också jag, eftersom jag faktiskt rent juridiskt sätt får dricka alkohol men gör ett aktivt val att avstå.
Sen blev det diverse mer eller mindre förnedrande men väldigt roliga lekar, efterrätt i tältet, lite skvaller, en film och slutligen sömn i min nya sovsäck som jag lagt i en soffa. Det var en väldigt lyckad fest, tack så mycket till Malin.

Jag är ömsom i Linköping och ömsom i Vimmerby, rör mig mellan två världar. På midsommar blir det fest hos min älsklingsvegan med Madde, Disa, Jessica, min BWO-bästis Elise och diverse andra roliga människor. Min Spanienresa har stött på lite förhinder eftersom Marina jobbar hela sommaren och tyckte jag kunde komma första veckan i september, eftersom de i Spanien börjar skolan så sent. Jag vet fortfarande inte riktigt hur jag ska göra.
Och i höst blir min lista komplett: jag har haft en spanjorska, en skotsk dansare och en fransyska hos mig och kommer då också att få en tysk. Hon heter Neele och verkar helt underbar; duktig på engelska, glad och utåtriktad och framförallt väldigt nyfiken på att upptäcka Sverige. Jag längtar.