Midsommar. Till mina tjejer: kärlek
Jag har dansat runt en hemmagjord midsommarstång, grillat kyckling och ätit vegansk midsommarmat. Jag vet hur det smakar att borsta tänderna i en vattentunna utomhus, hur hårt golvet känns när det enda som skiljer dig från det är en sovsäck och en soffdyna, samt hur fem tjejers andetag låter i mörkret.
Jag såg henne dansa. Hon kunde ha varit festens mittpunkt, pratat med alla och stått i centrum för allt. Istället hamnade hon i soffan med en gitarr, ropade på mig.
"Lilly! Vi måste ju öva på vår sång till Catharina! Fast här kan vi inte vara, det är för pinsamt, kom så går vi upp!"
Catharinas Sång skrevs någon gång i vintras som fjäsk inför ett FN-rollspel och går såhär, på melodin "Sol, vind och vatten":
"Samhällskunskap och historia, är det bästa som jag vet
Men det är på FN-rollspel jag tänker i hemlighet
Samhällskunskap och historia, Catharina du är så braa-aa-aa-aa
Källkritik, är det bästa man kan ha".
I en säng på övervåningen satt jag sedan med festens mittpunkt. Ingen av oss kan varken sjunga eller spela gitarr, men våra sjuka små hjärnor fick ändå ihop tio mer eller mindre bra sånger om resten av lärarkåren. Min favorit är den till Jocke, vår idrottslärare, på melodin "Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror" eller vad låten nu heter:
"Vem kan springa i Rydskogen, vem kan dyka efter docka?
Vem kan kasta en j*vla boll, utan att kolla på sin klocka?
När är denna lektionen slut, för jag är snart död
Jag har sprungit flera tusen mil, och i ansiktet är jag röd.
Jag har hoppat över liten bock, orienterat i Ryd
Försökt att höja mitt IG, men Jocke var alldeles för pryd."
Andra roliga var Martinas, på melodin "Rudolf med röda mulen":
"Martina med röda flätor, var en rättså hyvens tysk
Hon kunde skrika och skämta, och jag lovar hon var inte kysk
Martina fick alltid höra, 'Ich bin eine Weihnachtsmann'
Inte undra på att Martina, på sin röda cykel försvann"
Eller Marias, på melodin "Små grodorna":
"Åh svenska, åh svenska, åh svenska är så kul
Åh svenska, åh svenska, åh svenska är så kul
Pronomen, pronomen, och substantiv i rad
Pronomen, pronomen, och substantiv i rad
Åh Speglingar, åh speglingar, åh speglingar, tjoho!
Åh Speglingar, åh speglingar, åh speglingar, tjoho!".
Eller den till vår spanskalärare Gunnis, som driver mer med mig än med henne:
(Melodi: "Ekorrn satt i granen")
"Lilly satt på spanskan, skulle skriva glosor
Därför gav hon Gunnis, en bukett med rosor
Lilly hoppades på MVG, men hon skulle snart få se
Att hon inte ens var godkänd"
Hade jag pengar skulle jag fixa en resa till Skottland åt oss, och du skulle inte behöva betala någonting alls. Av kärlek skulle jag ge dig hela Loch Ness odjuret, min älsklingsvegan. Min Cissi-Caddy-Cecilia.
Vi spelade spel också, skulle beskriva ord. Jessica gjorde det till sin grej att få oss att betona orden fel, 'fasansfull' blev 'fasan (som fågeln) - full' och liknande. Vi var mitt ute i ingenstans, i en sommarstuga utanför Rimforsa, och det var den bästa midsommaren någonsin.
Jag hade varken liggunderlag, sovsäck eller kudde med mig, men Caddy sa att vi fick improvisera. Vi hittade en sovsäck som stod på övervåningen och såg ensam ut, letade fram en kudde och snodde en soffdyna. Jag har sovit bekvämare i mitt liv, men ni var så fina. Mina tjejer. Jessica, som kallade mig "gumman". Kramiga Disa med de vackra svarta ögonen (hon har nya coola linser). Madde, med ljust lockigt hår som en ängel. Älsklingsveganen. Och min Elise.
Nästa kväll låg vi och pratade, jag och Elise. Återupptog gamla interna skämt från 2009, fann att de fortfarande var precis lika roliga. Skrattade så att vi höll på att aldrig somna.
Jag kände hur mycket jag har saknat henne. Visste, tydligare än någonsin, att vi är vänner för evigt.
Många har en barndomsvän, någon de lekte med på dagis eller i ettan och sen hänger ihop med tills de slutar högstadiet. Jag har ingen sådan vän, ingen jag har vuxit upp tillsammans med och kan dela barndomsminnen med. Men jag har Elise. Som har funnits hos mig sen jag var fjorton år, i kärlek och smärta och tårar och skratt. Som har stått vid min sida genom högstadiet, ut på andra sidan. Fyra år. Och det är längre än vad jag känt någon annan jag fortfarande ser som min vän.
Du kommer alltid vara min bästis, Elise. Min andra halva.
Jag såg henne dansa. Hon kunde ha varit festens mittpunkt, pratat med alla och stått i centrum för allt. Istället hamnade hon i soffan med en gitarr, ropade på mig.
"Lilly! Vi måste ju öva på vår sång till Catharina! Fast här kan vi inte vara, det är för pinsamt, kom så går vi upp!"
Catharinas Sång skrevs någon gång i vintras som fjäsk inför ett FN-rollspel och går såhär, på melodin "Sol, vind och vatten":
"Samhällskunskap och historia, är det bästa som jag vet
Men det är på FN-rollspel jag tänker i hemlighet
Samhällskunskap och historia, Catharina du är så braa-aa-aa-aa
Källkritik, är det bästa man kan ha".
I en säng på övervåningen satt jag sedan med festens mittpunkt. Ingen av oss kan varken sjunga eller spela gitarr, men våra sjuka små hjärnor fick ändå ihop tio mer eller mindre bra sånger om resten av lärarkåren. Min favorit är den till Jocke, vår idrottslärare, på melodin "Vem kan segla förutan vind, vem kan ro utan åror" eller vad låten nu heter:
"Vem kan springa i Rydskogen, vem kan dyka efter docka?
Vem kan kasta en j*vla boll, utan att kolla på sin klocka?
När är denna lektionen slut, för jag är snart död
Jag har sprungit flera tusen mil, och i ansiktet är jag röd.
Jag har hoppat över liten bock, orienterat i Ryd
Försökt att höja mitt IG, men Jocke var alldeles för pryd."
Andra roliga var Martinas, på melodin "Rudolf med röda mulen":
"Martina med röda flätor, var en rättså hyvens tysk
Hon kunde skrika och skämta, och jag lovar hon var inte kysk
Martina fick alltid höra, 'Ich bin eine Weihnachtsmann'
Inte undra på att Martina, på sin röda cykel försvann"
Eller Marias, på melodin "Små grodorna":
"Åh svenska, åh svenska, åh svenska är så kul
Åh svenska, åh svenska, åh svenska är så kul
Pronomen, pronomen, och substantiv i rad
Pronomen, pronomen, och substantiv i rad
Åh Speglingar, åh speglingar, åh speglingar, tjoho!
Åh Speglingar, åh speglingar, åh speglingar, tjoho!".
Eller den till vår spanskalärare Gunnis, som driver mer med mig än med henne:
(Melodi: "Ekorrn satt i granen")
"Lilly satt på spanskan, skulle skriva glosor
Därför gav hon Gunnis, en bukett med rosor
Lilly hoppades på MVG, men hon skulle snart få se
Att hon inte ens var godkänd"
Hade jag pengar skulle jag fixa en resa till Skottland åt oss, och du skulle inte behöva betala någonting alls. Av kärlek skulle jag ge dig hela Loch Ness odjuret, min älsklingsvegan. Min Cissi-Caddy-Cecilia.
Vi spelade spel också, skulle beskriva ord. Jessica gjorde det till sin grej att få oss att betona orden fel, 'fasansfull' blev 'fasan (som fågeln) - full' och liknande. Vi var mitt ute i ingenstans, i en sommarstuga utanför Rimforsa, och det var den bästa midsommaren någonsin.
Jag hade varken liggunderlag, sovsäck eller kudde med mig, men Caddy sa att vi fick improvisera. Vi hittade en sovsäck som stod på övervåningen och såg ensam ut, letade fram en kudde och snodde en soffdyna. Jag har sovit bekvämare i mitt liv, men ni var så fina. Mina tjejer. Jessica, som kallade mig "gumman". Kramiga Disa med de vackra svarta ögonen (hon har nya coola linser). Madde, med ljust lockigt hår som en ängel. Älsklingsveganen. Och min Elise.
Nästa kväll låg vi och pratade, jag och Elise. Återupptog gamla interna skämt från 2009, fann att de fortfarande var precis lika roliga. Skrattade så att vi höll på att aldrig somna.
Jag kände hur mycket jag har saknat henne. Visste, tydligare än någonsin, att vi är vänner för evigt.
Många har en barndomsvän, någon de lekte med på dagis eller i ettan och sen hänger ihop med tills de slutar högstadiet. Jag har ingen sådan vän, ingen jag har vuxit upp tillsammans med och kan dela barndomsminnen med. Men jag har Elise. Som har funnits hos mig sen jag var fjorton år, i kärlek och smärta och tårar och skratt. Som har stått vid min sida genom högstadiet, ut på andra sidan. Fyra år. Och det är längre än vad jag känt någon annan jag fortfarande ser som min vän.
Du kommer alltid vara min bästis, Elise. Min andra halva.
Kommentarer
Trackback
