The magic can begin

Ja, alla människor spelar olika roller. Världen är en enda teaterscen.
Jag tänkte på det där jag satt mitt emot henne. Jag skulle rita upp några av de roller jag spelade, och sen vem jag var bakom dem.
Rollerna var lätta: det var den glada och utåtriktade, lite galna. Den duktiga, ansvarstagande. Och så Skuggan, hon som inte syns och egentligen inte vill vara där alls och därför gör sig osynlig för att överleva. Tack och lov behöver jag inte spela den rollen längre.
Sen satt jag länge och väl och funderade på vem jag egentligen var, och det enda som dök upp i mitt huvud var bilden av igelkotten. Den jag använde sist jag skulle svara på vem jag egentligen var, då på engelska i skrift. Så jag ritade den och beskrev sen för henne hur jag vänder taggarna utåt när jag känner mig hotad, när någon försöker komma för nära. Hur taggarna skyddar min insida, den mjuka och ömtåliga. Fragile, var ordet jag tog till. Jag står fast vid att det inte finns någon bra motsvarighet på svenska, men Fragile säger allt. Det är något skört och vackert som lätt går sönder.
De människor som kommer innanför taggarna möter en mjuk och varm insida, men det är långt ifrån alla som kommer så nära. För taggarna avskräcker dem.
Jag lärde mig en del om både henne och mig själv den kvällen.