The magic can begin

Folk glodde, ja. Några log, andra såg ogillande ut. Jag såg dem knappt. I ett annat liv kunde det ha stört mig, men inte nu. Nu skäms jag inte för någonting längre, och framförallt inte för något som är så fint som det här.
"OSLAGBARA! FENOMENALA! VI KAN EJ HJÄLPA, ATT VI ÄR BÄST!
SÅN ÄR VÅR SKOLA, SÅN ÄR VÅR SKOLA! JA HÄR PÅ FU, ÄR ALLT EN FEST!"
Jag tycker bäst om sista versen, den knyter liksom ihop hela sången. Och totalsågar de fyra största kommunala gymnasieskolorna i Linköping. Eftersom vi är Oslagbara, Fenomenala.

Det har bara gått två år. Jag såg mig själv i de nya ettorna, de sexton förskrämda stackarna som vi vallade i ett sjungande led. Mindes mina danstreor, Emma och Irina och Anki med blå streck på kinden. Nu är det mina årskurskamrater som är danstreor. Jag fattade det inte riktigt förrän idag, när jag såg dem storma in på ettornas samling och vråla FU-sången. Joël hade rånat sitt arbete på alla ballonger han kunde bära, så de sponsrades av McDonalds.
De är sexton stycken, de nya. Totalt, alltså. De ser ut som typiska FU:are: alltså som en regnbåge av olika stilar, hårfärger och ursprung. De flesta är rätt blyga än så länge, och jag klandrar dem inte. Jag kan hittills koppla ihop namn och ansikte på tre av dem: Asmaa, som utmärkte sig både med sitt ovanliga namn och sin mörka hud, Paulina som hade en helt egen stil och en av Ebborna, den av dem som är Lisas syster. De är otroligt lika.
Sofia och jag ska i morgon vara i Trädgårdsföreningen klockan 10 och se när de spelar brännboll mot lärarna. Jag vill inget hellre än att umgås med de nya, överfalla dem med välkomnande ord och uppmuntran, vråla FU-sången i deras led, lära mig deras namn och bli deras beskyddare. Jag vill sluta cirkeln och vara för dem vad treorna var för mig när jag började; trygga, välkomnande, några att se upp till.
Asmaa sa hej då till mig och Sofia innan hon skulle gå. Det gjorde mig så lycklig att jag gick och log en stund.

Isabelle har färgat håret rosa, sin vana trogen. Alla andra såg ungefär likadana ut som de gjorde när vi skiljdes åt i juni, möjligen lite mer solbrända. Och lite längre, lite äldre. Eller är det bara det faktum att vi nu är treor som ger mig det intrycket?
Lärarna är lika underbara som vanligt, jag fick en stor kram av både Helen och Martina. Den nya rektorn heter Kristina Lohman och jag betraktar henne med viss misstänksamhet, så som jag har en förmåga att göra med ny personal på skolan. Peter kommer alltid vara min rektor, pensionerad eller ej. Och eftersom nämnd Lohman ändå bara kommer vara där två dagar i veckan (hon är rektor i Norrköping också) så är det ju ingen tvekam om att jag kommer vända mig till Maria istället.
Hon gick runt och hälsade på alla elever, tog i hand. På storsamlingen var hon dessutom vänlig nog att påminna oss i trean om att det här är sista gången vi kommer tillbaka hit efter ett sommarlov, så njut av ert sista år nu för det kommer gå så fort...
Tack, jag är mycket medveten om att det är mitt sista år. Och bara tanken på att ta studenten krossar mitt hjärta, så kan du snälla låta mig ha mitt sista år i fred utan att tjata om det?
Sen sa hon att det kommer bli en utmaning att klä ut sig till någon på Harry Potter-dagen på torsdag, men att hon ska försöka. Jag satt och tänkte att hon skulle bli perfekt som Dolores Umbridge, och när jag pratade med Elin sen visade det sig att hon hade tänkt precis samma sak. Vi skrattade åt det en stund. Eftersom Lohman inte har läst några Harry Potter-böcker eller sett några filmer, hur ska vi beskriva Umbridge för henne? "Ja, hon är också rektor, och hon tar liksom över skolan och inför fysisk bestraffning på eleverna. Hur hon ser ut? Hon beskrivs som en padda. Kort och tjock med en gräslig rosa kofta..."
Haha nej, usch. Tro mig, om det är någon från HP man INTE vill vara så är det Umbridge. Hellre Voldemort.

I morgon blir det som sagt beskådande av brännbollen, och sen diverse lekar med ettorna. Sen skulle vi visst köra igång med projektarbetet, det ser jag faktiskt fram emot. Mitt projektarbete är att skriva en bok om mina tre år på FU, The True Story. Jag ska satsa på att röra mina läsare till tårar.
Efter skoldagen ska jag umgås med Sofia, och på onsdag kör vi igång med lektioner enligt schema. Det blir franska, filosofi, klassråd, kultur- och idéhistoria och förhoppningsvis tyska. Det är tydligen lite osäkert med alla språk steg ett-grupper nu, eftersom vi är för få som har valt. Och ettorna börjar ju inte med något nytt språk nu, eftersom de börjar på humanistiska. Fast det fortfarande är samma program som jag går. Åt skogen med hela GY 11, vi kommer alltid vara Internationals. Oslagbara, fenomenala...