Lilly har inga spännande rubriker kvar
Våra tyskar är söta. Idag fick de smaka en massa svenska mat i skumma kombinationer, debattera med oss och leka den klassiska tidningsleken. Deras engelska är på samma nivå som vår (vilket är en otrolig skillnad mot spanjorerna), men jag har hört från interna källor att de är ganska svåra som grupp och att spanjorerna var bättre på det sättet.
Jag pratade mest med Josses tyska flicka. Hon heter Eva-Maria, men kallas... Ja, nu ska jag kunna stava det också. Det var tillräckligt svårt att lära mig uttala det, för mig som inte kan tyska och därmed inget uttal alls. Men "V" uttalas som "F" på tyska, så hennes smeknamn uttalas "iiiifiiiie". När jag väl lärde mig uttala det så tyckte jag det var jättegulligt. Jag tänker på "Eeeeeva" i filmen "Wall:E".
Efter skolan hade jag inget att göra alls. Så istället för att åka hem och ha tråkigt åkte jag inte hem alls. Jag spenderade istället eftermiddagen i stan med Isabelle. Färgexplosionen Isabelle, med illgrön mössa som hon har döpt till Toby och hår som nu går i blekrosa-orange-vitt (det var knallrosa första dagen i skolan, men färgen går ur mer och mer).
Vi gick till en mangaaffär i äkta Isabelle-stil som låg hysteriskt centralt i en källare någonstans i utkanten av Tannefors. Sen gick vi in till centrum igen för att äta tidig (väldigt tidig) kvällsmat på McDonalds. Klockan var ungefär halv fyra, fyra och filmkvällen med tyskarna skulle börja halv sex. Vi hade med andra ord en massa tid att slå ihjäl. Vi försökte äta långsamt för att dra ut på tiden. Det gick sådär. Så efter att ha ätit och diskuterat allt från bussar, Torsten Hussén och Gubben på stan (han som har en egen Facebook-grupp, ni från Linköping vet vem jag menar) så bestämde vi oss för att gå tillbaka till skolan och slå ihjäl lite tid där, framför varsin dator. Det vi mest gjorde var nog att störa Emelie som försökte skriva sin naturkunskapsuppsats. Sen är ju jag och Isabelle lite skumma, så när vi har tråkigt börjar vi läsa om dödsstraff på Wikipedia. Vi hittade ett: vältande av mur. Man välter helt enkelt en mur över någon. Isabelle tyckte det var lite mesigt. Jag tyckte det lät ganska kul. Vad som var mindre kul är att det faktiskt används som straff för homosexualitet i Afghanistan.
Sen kom tyskarna och även våra vänner som är deras värdar. Jag fick ett akut behov av Fanta och Johanna var också törstig, så vi gick ut för att köpa dricka. Grejen var ju bara att skolan var låst, så vi visste att när vi väl var ute så skulle vi inte komma in igen utan kod. Någon sa koden till oss och sen gick vi och upprepade den hela vägen till Hemmakväll, sa den efter varje mening. Trots det hade jag glömt den cirka fem minuter efter att vi hade kommit in igen. Jag har verkligen inget sinne för siffror. Fråga bara mina syskon hur bra jag var på att räkna när vi spelade Monopol.
Sen satte vi oss vid ett bord i ett hörn nere i kafét, jag och Johanna, Josse, Isabelle och Jennika. Vi snurrade min Fantaflaska och berättade mörka hemligheter för varandra, och sen kom vi av någon anledning in på filmen "Sweeney Todd" och att Isabelle faktiskt HAR döpt sin mössa efter den lilla pojken i filmen. Det skummaste med den filmen är annars att jag fortfarande inte har bestämt mig för om jag gillade den eller inte, trots att det var över en månad sedan jag såg den. Den var mycket speciell och obehaglig på ett sätt som satte sig kvar i ett par dagar efteråt. Men den är helt klart sevärd om man gillar Johnny Depp, Tim Burton, småläskiga filmer eller allt i en kombination.
Sen åt de pizza, alla utom jag och Isabelle som som sagt hade ätit på "Donken", och så skulle vi se en film. Den var säkert okej, men jag såg lite dåligt från mitt hörn och var lite allmänt ofokuserad. När Isabelle gick till sin buss vid kvart i åtta så följde jag med och letade upp min egen buss.
I morgon ska jag till Vimmerby. Jag har inte den minsta lust, men jag måste eftersom jag har ett bankkort att hämta ut. Om det inte var för att jag så väl behövde det där busskortet och bidraget från CSN så skulle jag slutat att vara skriven i Vimmerby för länge sen. Och få göra allt i Linköping, höra hemma här på riktigt.
Jag ska klippa alla band en dag. På riktigt.
Jag pratade mest med Josses tyska flicka. Hon heter Eva-Maria, men kallas... Ja, nu ska jag kunna stava det också. Det var tillräckligt svårt att lära mig uttala det, för mig som inte kan tyska och därmed inget uttal alls. Men "V" uttalas som "F" på tyska, så hennes smeknamn uttalas "iiiifiiiie". När jag väl lärde mig uttala det så tyckte jag det var jättegulligt. Jag tänker på "Eeeeeva" i filmen "Wall:E".
Efter skolan hade jag inget att göra alls. Så istället för att åka hem och ha tråkigt åkte jag inte hem alls. Jag spenderade istället eftermiddagen i stan med Isabelle. Färgexplosionen Isabelle, med illgrön mössa som hon har döpt till Toby och hår som nu går i blekrosa-orange-vitt (det var knallrosa första dagen i skolan, men färgen går ur mer och mer).
Vi gick till en mangaaffär i äkta Isabelle-stil som låg hysteriskt centralt i en källare någonstans i utkanten av Tannefors. Sen gick vi in till centrum igen för att äta tidig (väldigt tidig) kvällsmat på McDonalds. Klockan var ungefär halv fyra, fyra och filmkvällen med tyskarna skulle börja halv sex. Vi hade med andra ord en massa tid att slå ihjäl. Vi försökte äta långsamt för att dra ut på tiden. Det gick sådär. Så efter att ha ätit och diskuterat allt från bussar, Torsten Hussén och Gubben på stan (han som har en egen Facebook-grupp, ni från Linköping vet vem jag menar) så bestämde vi oss för att gå tillbaka till skolan och slå ihjäl lite tid där, framför varsin dator. Det vi mest gjorde var nog att störa Emelie som försökte skriva sin naturkunskapsuppsats. Sen är ju jag och Isabelle lite skumma, så när vi har tråkigt börjar vi läsa om dödsstraff på Wikipedia. Vi hittade ett: vältande av mur. Man välter helt enkelt en mur över någon. Isabelle tyckte det var lite mesigt. Jag tyckte det lät ganska kul. Vad som var mindre kul är att det faktiskt används som straff för homosexualitet i Afghanistan.
Sen kom tyskarna och även våra vänner som är deras värdar. Jag fick ett akut behov av Fanta och Johanna var också törstig, så vi gick ut för att köpa dricka. Grejen var ju bara att skolan var låst, så vi visste att när vi väl var ute så skulle vi inte komma in igen utan kod. Någon sa koden till oss och sen gick vi och upprepade den hela vägen till Hemmakväll, sa den efter varje mening. Trots det hade jag glömt den cirka fem minuter efter att vi hade kommit in igen. Jag har verkligen inget sinne för siffror. Fråga bara mina syskon hur bra jag var på att räkna när vi spelade Monopol.
Sen satte vi oss vid ett bord i ett hörn nere i kafét, jag och Johanna, Josse, Isabelle och Jennika. Vi snurrade min Fantaflaska och berättade mörka hemligheter för varandra, och sen kom vi av någon anledning in på filmen "Sweeney Todd" och att Isabelle faktiskt HAR döpt sin mössa efter den lilla pojken i filmen. Det skummaste med den filmen är annars att jag fortfarande inte har bestämt mig för om jag gillade den eller inte, trots att det var över en månad sedan jag såg den. Den var mycket speciell och obehaglig på ett sätt som satte sig kvar i ett par dagar efteråt. Men den är helt klart sevärd om man gillar Johnny Depp, Tim Burton, småläskiga filmer eller allt i en kombination.
Sen åt de pizza, alla utom jag och Isabelle som som sagt hade ätit på "Donken", och så skulle vi se en film. Den var säkert okej, men jag såg lite dåligt från mitt hörn och var lite allmänt ofokuserad. När Isabelle gick till sin buss vid kvart i åtta så följde jag med och letade upp min egen buss.
I morgon ska jag till Vimmerby. Jag har inte den minsta lust, men jag måste eftersom jag har ett bankkort att hämta ut. Om det inte var för att jag så väl behövde det där busskortet och bidraget från CSN så skulle jag slutat att vara skriven i Vimmerby för länge sen. Och få göra allt i Linköping, höra hemma här på riktigt.
Jag ska klippa alla band en dag. På riktigt.
Kommentarer
Trackback
