The magic can begin

Min kära vän Sofia Ahlstrand är ju på sjukhuset i Västervik idag, så jag lovade henne att sammanfatta vad hon har missat av dagen på min blogg.
Först hade vi engelska och förhör på alla svåra ord. Hälften av dem fick vi vanligt glosförhör på, andra halvan skulle vi sätta in i meningar. Helst från texten vi hade läst. Det var ganska jobbigt faktiskt, fast jag lyckades med nästan alla (jag försöker sänka alla skyhöga krav jag har på mig själv, framförallt i engelska).
Sen var det rast och jag och Johanna skulle följa med Josse till BokMedia för att köpa block. Och: vem sitter utanför vårt klassrum, om inte min älskade Anna som jag inte har träffat sen hon tog studenten i våras?
Vi kramades en lång stund innan Josse och Johanna drog iväg mig till BokMedia. Josse köpte en massa block.
Sen hade vi svenska och gick igenom sista delen av filmanalysen. Och sen allt om diktanalysen. Det roligaste med det var dikten Maria tog som exempel:
"Jag står vid havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren."
Emelie gillade den. Jag och Isabelle tyckte mest att den var fånig. Isabelle (vars hår nu går i halvt blont och halvt flamingorosa eftersom färgen börjar gå ur) tyckte spontant att det lät som något en femåring kunde ha skrivit. Jag tror mest att jag föredrar djupare dikter.
Isabelle gillade dock framsidan på diktsamlingen vi fick ut för analysering. Den var rödspräcklig på ett (enligt henne) blodigt sätt. Vi fick även tillbaka våra texter om sommarlovet, med härliga små oläsliga kommentarer från vår kära svenskalärare.
Sen gick vi på lunch. Jag kunde inte riktigt släppa dikten och gjorde därför min egen, om resturangen vi äter skollunch på:
"Jag står vid BarBQ
Där är det
Där är BarBQ
Jag tittar på det
BarBQ. Jaha.
Det är som hemma."
Detta BarBQ serverade idag stuvade makaroner och falukorv. Under måltiden gled vi in på samtalsämnet Sverige, "typiskt svenskt" och vår nationella identitet. Innan Helen började prata om det hade jag troligen aldrig ens tänkt på det. Nu gör jag det jämt. Helen ser en massa saker som vi som bott i Sverige hela livet aldrig tänker på. Det är ju precis som hon sa: "... I've never been to a country that's so unproud of itself as Sweden. Being "typisk svensk", that's something negative to you, isn't it?". Och så är det ju. Det svenska är tråkigt. Och säger man att man är stolt svensk så blir man automatiskt Sverigedemokrat. För att inte tala om om man skulle råka gå runt med en svenska flagga. Det ifrågasatte Helen också, varför vi har låtit Sverigedemokraterna ta vår flagga och vår nationalsång och göra den till sitt vapen genom att sluta använda dem själva. Det har jag heller aldrig tänkt på.
Efter lunch häckade vi lite i datasalen, och sen skulle vi ha ett "spanjormöte" och försöka planera vad vi ska göra med våra spanska utbytesstudenter. Tack vare Joël och några andra driftiga personer så fick vi ihop ett helt schema.
Sen hade vi spanska, lämpligt nog. Nej, jag gillar inte spanska. Och det är lärarens fel. På min skola har vi ju tre fantastiska språklärare som undervisar i sitt modersmål; Elsa från en förort till Paris, Martina från Tyskland-någonstanns och så fantastiska Helen, från Orkney Islands i Skottland. Och så har vi spanskaläraren. Som heter Gun-Marie. Till att börja med. Dessutom är hon värdelös och har totalt tagit död på hela mitt engagemang för det spanska språket.
Så spanska blir inte roligare än vad man gör det till. Jag och Isabelle (som är om möjligt ännu mer omotiverad än jag och funderar på att hoppa av) gör det roligt på vårt eget sätt. I tisdags övade vi possesiva pronomen och skulle göra meningar med hans/hennes/ditt/mitt/deras/vårt och något ord, som någon annan sen skulle få säga på spanska. Jag valde "hans gravsten". Isabelle ville inte vara sämre, så hennes blev "mitt offerlamm". Det var hysteriskt roligt att se Gun-Maries min.
Efter spanskan hade vi geografi, vilket är nästan lika tråkigt. Torsdag skulle vara den ultimata skoldagen om man slutade efter lunch. Eller slängde in lite franska istället för spanska och geografi.
Franska är roligt. Vi verkar ha Harry Potter-tema nu, så jag har lärt mig att trollstav heter "un baugette de magique" (med reservation för stavningen). En magisk baugette, alltså. Jag kan inte sluta skratta åt bilden av hur de duellerar med baugetter.
Men det var en parentes. Padentes. Vad heter det? Ja ja, det var en ( ). På geografin tragglade vi lite mer länder, huvudstäder, regioner och residensstäder och började dessutom med koordinater. Det var lagom tråkigt.

Nu vet jag ju att du skulle ha haft tyska, Sofia, och att du troligen är ungefär femtio gånger ledsnare för att du missade det än vad jag skulle varit om jag hade missat spanskan. Vad ni gjorde på tyskan får Emelie redogöra för på SIN blogg. Nu ska jag göra lite skolarbete. Dock bara de roliga sakerna: diktanalys och My Sweden.