The magic can begin

Det var kallt. Ändå skulle vi gå, av någon anledning. På väg mot sporthallen gick vi där och diskuterade ettornas fest, vinterjackor och naturligtvis beeptestet som idrottslektionen skulle ägnas åt. Undergången vi rörde oss mot.
Vi såg en buss som det stod något om billiga resor till Holland på. Lite uppmärksamhet ägnade jag åt den, eftersom man nästan bara ser stadsbussar i Linköping city. Den var blå.
När vi var ungefär halvvägs till Sporthallen stannade den framför oss. Våra klasskompisar Lisa, Emma Ny och Rebecka stack ut sina huvuden och vinkade åt oss, bjöd oss ombord på den mystiska holländska bussen. Längst fram satt några tjejer i vår ålder som såg ut som scouter, när vi gick ombord log de mot oss och gav oss kakor. Holländska kakor i plastförpackningar.
Jag hade ingen aning om varifrån bussen kom eller vilka tjejerna var, men i den stunden kände jag en sån frihet. Nu drar vi härifrån, tänkte jag. Vi skiter i beeptestet och sticker till Holland. Vi har ju bussen. Och en massa kakor.
Det blev inte riktigt så, vi blev avsläppta vid Tinnerbäcksbadet och fick fortsätta att röra oss mot beeptestet. Men vi hade fått skjuts en bit. Sluppit gå i kylan. Och fått holländska kakor.
Jag åt mina sen, precis innan lektionen. De var goda. Den mystiska holländska bussen och de glada tjejerna med kakor gjorde min dag.