Fair is foul and foul is fair (Lilly gillar Macbeth)
"Wherever in your sightless substances
You wait on nature's mischief! Come, thick night,
And pall thee in the dunnest smoke of hell,
That my keen knife see not the wound it makes,
Nor heaven peep through the blanket of the dark
To cry "Hold, hold!"
Lady Macbeth verkar vara en riktigt mysig typ. Och be inte om någon översättning på det här, för jag förstår egentligen mindre än hälften.
Det är alltid lika kul att få prata engelska på en svenskalektion. Vi ska jobba igenom hela Macbeth, spela upp den bit för bit. Och prata äkta Shakespeare-engelska.
Det märktes redan idag att engelskan är nästan omöjlig. ALLA stakade sig mer eller mindre, även svenskaläraren Maria.
Utom Helen, förstås. Helen var fantastisk. På sin skottska modersmålsengelska med hur mycket inlevelse som helst spelade hon både häxa och Macbeth.
Fast hon erkände att hon också tyckte det var svårt att förstå när hon läste det första gången, då hon var i vår ålder. Till och med Helen. Då är det svår engelska. Men den är ändå så vacker, det är som om den öppnar en helt ny värld.
"Fair is foul and foul is fair". Det förstod jag dock. Det betyder att saker inte är vad de verkar vara.
Det är Öppet Hus på lördag, något vi till sist fick lite bristfällig information om av en tjugo minuter försenad rektor. Sen hade vi skoltidningsmöte och välkomnade en ny redaktionsmedlem; David, min vän från festen i Motala. Vi kom även fram till att det är han som kommer att få ta över tidningen och bli chefsredaktör. Jag tar över när Madde slutar och David tar över när jag slutar.
Sen hade vi spanska, och gjorde något så meningsfullt som att lyssna på en låt med texten "C'est la vie (som för övrigt är franska och betyder That's life), McDonalds och Superman är här och då accepterar vi dig med, och jag, och jag, c'est la vie c'est la vie". Hysteriskt meningsfullt. Fast delen med "Y yo" ("och jag") var ganska rolig, jag tyckte att människan på CD:n låt som en brunstig tjur när han sjöng den.
Sen skulle vi ha geografi. Joël och Emma x2 satt i sitt hörn och sjöng opera, jag och Isabelle satt med dem och skrattade så att vi höll på att dö. Alla andra i klassen flydde lokalen. Om det berodde på deras sång eller inte kan vi bara spekulera i.
Nu ska jag försöka göra klart spanskauppgiften och sen kanske något annat nyttigt. Hoy es juves.
You wait on nature's mischief! Come, thick night,
And pall thee in the dunnest smoke of hell,
That my keen knife see not the wound it makes,
Nor heaven peep through the blanket of the dark
To cry "Hold, hold!"
Lady Macbeth verkar vara en riktigt mysig typ. Och be inte om någon översättning på det här, för jag förstår egentligen mindre än hälften.
Det är alltid lika kul att få prata engelska på en svenskalektion. Vi ska jobba igenom hela Macbeth, spela upp den bit för bit. Och prata äkta Shakespeare-engelska.
Det märktes redan idag att engelskan är nästan omöjlig. ALLA stakade sig mer eller mindre, även svenskaläraren Maria.
Utom Helen, förstås. Helen var fantastisk. På sin skottska modersmålsengelska med hur mycket inlevelse som helst spelade hon både häxa och Macbeth.
Fast hon erkände att hon också tyckte det var svårt att förstå när hon läste det första gången, då hon var i vår ålder. Till och med Helen. Då är det svår engelska. Men den är ändå så vacker, det är som om den öppnar en helt ny värld.
"Fair is foul and foul is fair". Det förstod jag dock. Det betyder att saker inte är vad de verkar vara.
Det är Öppet Hus på lördag, något vi till sist fick lite bristfällig information om av en tjugo minuter försenad rektor. Sen hade vi skoltidningsmöte och välkomnade en ny redaktionsmedlem; David, min vän från festen i Motala. Vi kom även fram till att det är han som kommer att få ta över tidningen och bli chefsredaktör. Jag tar över när Madde slutar och David tar över när jag slutar.
Sen hade vi spanska, och gjorde något så meningsfullt som att lyssna på en låt med texten "C'est la vie (som för övrigt är franska och betyder That's life), McDonalds och Superman är här och då accepterar vi dig med, och jag, och jag, c'est la vie c'est la vie". Hysteriskt meningsfullt. Fast delen med "Y yo" ("och jag") var ganska rolig, jag tyckte att människan på CD:n låt som en brunstig tjur när han sjöng den.
Sen skulle vi ha geografi. Joël och Emma x2 satt i sitt hörn och sjöng opera, jag och Isabelle satt med dem och skrattade så att vi höll på att dö. Alla andra i klassen flydde lokalen. Om det berodde på deras sång eller inte kan vi bara spekulera i.
Nu ska jag försöka göra klart spanskauppgiften och sen kanske något annat nyttigt. Hoy es juves.
Kommentarer
Trackback
