The magic can begin

När jag gick till skolan i morse och som vanligt sneddade över gräsmattan så kunde jag inte låta bli att tänka på den feta snöhögen som låg där och tvingade oss att gå runt. Det känns inte längesen. Och nu är allt så grönt och vackert. Ettan har gått så sjukt fort att jag nästan blir rädd. Det var inte längesen snön smälte och det var inte längesen min första dag på FU, när allt skulle vara så där perfekt eftersom det var början på mitt nya liv. Vi åkte buss från Rimforsa, jag satt bredvid Sofia, vi lärde oss FU-sången och lekte lekar med danstreorna och allt var så fantastiskt att jag inte kunde fatta att det var det som skulle bli mitt vardagsliv.
Det var inte längesen den allra första tiden. Vi satt i kaféet på rasterna, vi gick på stan i blandade gäng varje lunchrast, vi var lite osäkrare och lite nyare. Vi kände inte varandra, vi hade knappt lärt oss alla namn, vi umgicks med alla och provade oss fram för att hitta dem man trivdes bäst ihop med. Detta var inte längesen alls. Jag blir rädd. I hela högstadiet kändes varje dag som en mindre evighet, som att eländet aldrig skulle ta slut, och här går ett helt år på en sekund.

På svenskan hade vi debatter. Vi blev indelade i par, första och sista person på klasslistan tills man möttes på mitten, och fick sen en lapp per par med ett ämne som vi var antingen för eller emot. Ett annat par fick samma ämne men motsatt åsikt. Vi fick tio, femton minuter på oss att samla argument och blev sedan uppkallade till "soffan" (fyra stolar, helt enkelt) där vi skulle debattera inför publik. Vi hade ingen aning om när eller mot vilka förrän vi blev uppkallade.
Debatterna handlade om så skilda ämnen som söndagsöppna affärer, elektronisk fotboja istället för fängelse och gratis preventivmedel. Jag och Sebastian skulle vara för skoluniform. Eftersom det är ett ämne som ligger ganska nära mig (jag är en av få sjuttonåringar i Sverige som tycker det skulle vara bra med skoluniform, just eftersom jag vet hur det är att bli mobbad bland annat för sina kläder) så var jag rädd att det skulle bli väldigt personligt. Det blev det inte. Elin och Malin hade sina argument, jag och Sebastian hade våra och det var bara som en kul lek. Jag höll distansen. Vem som vann vet jag inte, och det spelar ingen roll eftersom det inte handlade om att vinna utan om att argumentera bra.
Den roligaste debatten var annars när Rebecca och Lucas (mest Rebecca, Lucas sa inte så mycket) företrädde IKEA:s högsta ledning som ville införa unisex-toaletter (alltså samma toalett för båda könen, istället för att ha uppdelat herr- och damtoa) och debatterade mot Nicolina och Sofia G, som förträdde något i stil med Riksförbundet För Privata Toaletter. Motsidan pratade mycket om integritet, Nicolina sa bland annat: "Aa, men äldre människor är ju väldigt pryda, min gamla mormor skulle aldrig kunna gå på en toalett med både män och kvinnor!"
Då kom Rebaccas fantastiska motargument: "Men din gamla mormor ska ju ändå dö snart!"
Hahaha. Sofia avlutade debatten med sammanfattningen: "Aa, nu vet vi ju alla hur mycket IKEA:s högsta ledning bryr sig om sina kunder! De vill kränka deras integritet och skjuta de gamla!"

På idrotten spelades Lacross (stavning?) ett skumt bollspel med klubbor med nät längst ut som man skulle fånga bollen i. När man spelar på riktigt ska man tydligen ha knäskydd och hjälm och halvt tackla ihjäl varandra, så jag antar att det vi körde var någon mesvariant. Fast vissa personer var ändå ganska aggressiva. Det var ganska roligt även om jag var rätt kass på att fånga bollen.

På bilden fortsatte vi med rekvisitan till vårt medeltidsrollspel. Jag har nog glömt att nämna det. Vi har utvecklat karaktärer, lärt oss om medeltida klasskillnader och tillverkat rekvisita. En dag i maj ska vi gå runt och leka att vi lever på medeltiden. Erkänn att jag troligen går på världens roligaste skola?
Min karaktär är en upprorisk bondpiga vid namn Ylva. Hennes rekvisita är en grå råtta som jag har limmat ihop av filt, snöre, några piprensare, lite läder och en massa vadd, och en mjölkspann som jag gipsade idag.
Jag har inte gipsat sen jag var liten, så jag hade glömt hur man gör. Läraren visade mig. Det var riktigt roligt. Det tyckte Nicolina också, hon satte sig bredvid mig och gipsade sin vänsterhand utan någon direkt anledning. Det ska bli spännande att se hur hon lyckas få bort det.
Sen hade vi betygssamtal, och det gjorde min dag. Jag hade en massa G+, en massa VG och ett MVG på mina bilduppgifter. Jag ligger just nu på VG. Det känns strålande. Hon sa också att jag är engagerad och kreativ, att jag har mycket egna tankar och idéer, att jag inte låter mig begränsas och en massa annat fint. Men bild är ju så roligt nu; på högstadiet satt vi bara i en sal och möglade, nu får vi gå på konstutställningar och göra självporträtt och gipsa och en massa annat som är jättekul.

Efter skolan gjorde jag sällskap med min svenskalärare Maria en bit och pratade lite om sommarjobb, pendlande och mitt nya boende. Sen gick jag en halvlyckad vända på stan med en alldeles för tung väska. Jag hittade tidningen som Marina Schiptjenko är med i (tre sidor intervju och världens vackraste bilder <3), men mina The Sims-spel var ÄNNU MER SLUT än vad de var i onsdags. Det är orättvist. Jag hade dem i handen, jag hade pengarna, jag skulle köpa dem, men då var de tydligen SLUT. Och idag stod inte ens fodralen framme. Lilly blir ledsen.

Gräset är grönt, jag har sommarjobb och boende i Linköping efter sommaren, i helgen kommer mina kompisar för hoppningsvis hit på älgsafari, jag har VG i bild och i morgon får vi ÄNTLIGEN ha engelska med Helen igen. I allmänhet ser livet ganska ljust ut.