The magic can begin

På schemat stod det religion. Vad vi gjorde var att öva på jonglering med pappersbollar. Vi har verkligen coola lärare på den här skolan.
Och dessutom SLAPP vi tack och lov ha naturkunskap. Tack till hela klass 2i som hade sina redovisningar för oss, ni gjorde min dag.
Lunchen liknade inget jag tidigare ätit. Det var kött, bananer och jordnötter i en ljusröd sås, till detta serverades ris. Det var riktigt gott faktiskt.
Eftersom en massa handledare var borta så samlades vi utan handledare i en enda blandad grupp hos Janne. Det vi gjorde var i princip att fylla i en enkät som ingen riktigt visste vad den kom ifrån. Känns lagom skumt. Klassrådet skippade vi.
Och sen var det dags. Nationella prov i franska. Jag dog både en och två och tre gånger under hörförståelsen; en gång när jag inte fattade frågan som ställdes, en gång till när jag inte hann svara på den och sen en tredje när jag inte kunde stava till det jag hade hört eller hade någon aning om vad det betydde.
Men det roligaste var ändå att jag verkligen HAR kasst självförtroende när det gäller franska; jag satt och tänkte oj oj oj vad dålig jag är, oj oj oj vad mycket de andra skriver och oj oj oj vad mycket mer de kan, det här är ju inget svårt alls för dem.
Sen, när vi har lite paus innan den skriftliga delen och dricker lite vatten, så utbrister Joël:
"Var det bara jag eller var det här den värsta hörförståelsen vi någonsin haft? Det känns som om den kom direkt från helvetet!"
Observera alltså att det var Joël som sa det här, Joël som ändå är bland de allra bästa på franska i vår grupp. Då kändes det faktiskt lite bättre.
Sen hade vi den skriftliga delen, och det kan i alla fall omöjligt ha gått sämre än hörförståelsen. Vi skulle skriva ett brev till en fiktiv fransk klass och berätta om Sverige. Jag skrev mest om svenska högtider. Och när jag kom till julen så kunde jag inte komma på vad skinka heter på franska, så jag skrev ordet för gris istället. Det låter troligen lite halvbra: "På julen är det det vanliga; grisen, trädet och godiset. Och så kollar vi på Donald Ducks jul också, det är inte särskilt underhållande men det är en tradition". (Och nej, jag vet inte vad Kalle Anka heter på franska. Men DET förväntas jag faktiskt inte kunna, till skillnad från skinka).
Sen var det en massa ord som jag bara tog från engelskan och "förfranskade" och hoppades på att det var rätt. Så vad jag sa till Elsa när jag lämnade in var: "Skratta inte ihjäl dig nu åt alla felstavningar och konstiga ord, för jag har verkligen försökt". Det lovade hon att hon inte skulle göra. Gulliga lilla Elsa.
Utanför salen mötte jag min kära vän Sofia A, och om jag var missnöjd så var hon rent ut sagt HATISK mot allt som hade med nationella prov att göra. "Det här SÖG, S-Ö-G!" De fick tydligen elva sidor skriftligt på spanskan, så jag avundas henne inte. Vi kom fram till att om vi får godkänt på de här proven så ska vi köpa varsin fet låda med Ben&Jerry-glass.