The magic can begin

Vi diskuterar Tyskland för fullt. Sofia ska kolla hur mycket det kostar att åka tåg eller båt dit, jag vet inte om det beror mest på att vi vill spara pengar eller det faktum att det kanske inte är så bra att köra fyra tjejer till Tyskland när man har haft körkort i kanske några månader. På matten sa någon av Sofia, Johanna och Isabelle att det är sextonårsgräns på ölen i Tyskland, och då sa plötsligt Linus Mattepraktikant: "Skitsnack, jag köpte öl i Tyskland när jag var fjorton!". Haha, kanske inte vad man förväntar sig att få höra av någon som är nästan lärare. Vi får se hur det blir det där med ölen, jag är ju nykterist och om vi nu åker bil så är det tveksamt om jag kommer låta Sofia dricka eftersom hon troligen kommer vara den enda med körkort.
   På rasten sprang alla runt och letade efter lediga datorer, utan framgång. Mina kompisar vände i trappan, men jag gick ändå upp till tredje våningen för att konstatera att: nej, det finns inga lediga datorer. Men vid datorn närmast dörren satt Anna, som direkt tittade upp från sitt skolarbete för att prata med mig. Hon skrev på en engelska C-uppsats om hemlöshet, med fotnötter (låter betydligt roligare än fotnoter) och allt. Sen skulle hon hämta en huvudvärkstablett åt sin kompis Kajsa och frågade om jag ville låna datorn lite. Så lyckades med det ingen annan gjorde under den rasten; jag fick en dator. Jag kollade Facebook och satt sen på stolen och bara vaktade Annas dator och hennes English C-uppsats med mitt liv. Dock kom Elin och Malin förbi och var tvungna att kolla något viktigt, så de fick låna datorn i tredje hand ett par minuter. Det gjorde mig en smula nervös. Men allt gick bra och Anna verkade nöjd när hon kom tillbaka, dock utan huvudvärkstablett till den stackars Kajsa. Vi pratade lite till och sen gick jag ner, med ett leende på läpparna.
   Tanken var väl att vi skulle haft samhällskunskap, men denna lärare var inte där. Och på FU finns det, med ett enda undantag, bara en lärare i varje ämne, så om den läraren inte är där så får man ha något annat ämne med någon lärare som är ledig. Om det nu inte råkar finnas någon Vikarie-Elin i något hörn, vill säga. I det här fallet fanns det inte det, så vi såg vi på Alex och CO:s favoritfilm: "Braveheart". Helt okej film hittills, trots allt våld.
   Sen åt vi någon typ av köttgryta till lunch och hade lite mer diskussioner om Tyskland. Och innan någon visste ordet av så var det dags för det fruktade engelskaprojektet Group Rotation. Denna gången var det Johanna som skulle ha muntlig presentation, Josse som skulle ha Written Summary och jag som skulle ha debatt. Och jag säger bara, sammanfattningsvis; det kan bara gå bättre för Johanna nästa gång, för nu vet hon allt om hur man INTE håller debatt. Men jag babblade på. På engelska. Jag har språket även om jag inte lyckades hålla någon vidare debatt.  Och jag är verkligen glad över att jag är i samma grupp som Josse och Johanna, två personer som jag verkligen slappnar av tillsammans med. Det blir inte lika läskigt då.
Till på köpet så skulle man ju spela in hela debatten på en läskig liten teknisk sak som gjorde mig alldeles nervös bara med sin närvaro, och sen lyssna på den och skriva en utvärdering om vad man kan förbättra med sitt språk. Tack och lov är det bara utvärderingen som ska lämnas in till Helen, ingen annan behöver lyssna på min röst inspelad på en läskig teknisk sak.
   Så efter lektionen stack jag upp till datasalen för att föra över inspelnings-eländet till datorn; jag satt i säkert fem minuter och försökte mosa in den läskiga saken i datorn innan Josse upplyste mig om att jag var vid fel USB-port. Och nej; jag är ingen teknisk person. Inte någonstans. Men efter diverse omkopplingar och ryckande i sladdar och en del hjälp av Olof (dagens ros!) så lyckades det, och jag kunde andas ut.

På tåget hem gick det, förutom tågvärden, omkring en ung blond tjej och delade ut enkätundersökningar till alla. "Ja, vi gör de här över hela landet för att undersöka hur kollektivtrafiken fungerar och vi vore jättetacksamma om ni ville ta er tid att fylla i den här.". Självklart ville jag det. Jag älskar att fylla i enkäter om saker jag är missnöjd med.
   Det var det vanliga: "är personalen serviceinriktad?", "får du den information du behöver?", "är det städat på tåget?" osv., och så två hysteriskt roliga frågor:
"Hur stor är chansen att du skulle rekommendera någon annan att åka den här tåglinjen?"
Noll.
"Känns det tryggt att åka med det här tåget?"
Nej, det kan stanna och/eller gå sönder när som helst. Fast det skrev jag inte, eftersom det var ringar att kryssa i där längst till höger var "stämmer mycket bra" och längst till vänster var "stämmer inte alls". Ni kan gissa vad jag kryssade.