The magic can begin

Snön täcker världen med en slafsig, härlig sörja. MEN; i morse åkte vi med stil till skolan. Det var TÅG, det var KUSTPILEN och det VAR I TID. Jag, Julia och Elin höll på att svimma (en gång för länge sedan var vi sju FU-tjejer som åkte från Vimmerby, nu är det snart bara jag kvar). Allt var jättebra tills jag insåg att jag hade lyckats glömma mina hörlurar hemma, då satt jag och var sur ända till Kisa. Allvarligt, jag hade både laddat mobilen och lagt in de nya låtarna, och så glömmer jag hörlurarna!
   På FU var allt sig likt. Joël hälsade mig välkommen med "Du är en OND människa!". Efter min sågning av Pernilla Wahlgrens låt och påhoppet mot Perrelli och Carola så hade han tydligen förklarat ett mindre krig mot mig, haha. Det var riktigt charmigt att se honom gå omkring hela dagen och säga "Nu tänker jag inte prata med dig!".
Isabelle hälsade mig med att smyga upp bakom mig när jag satt vid datorn och lägga händerna framför ögonen på mig (eller strax framför glasögonen).
Jag: "Aaaah, det står en läskig människa bakom mig!"
Isabelle: "Gissa vem det är!"
Jag: "Hm, det låter som Isabelle..."
Isabelle: "Nej, du har fel, det är inte alls jag!"
   På idrotten hade vi det fruktade beep-testet, och jag säger inte att det gick bra men det gick faktiskt bättre än förra gången. Jag HAR urdålig kondition och jag gjorde faktiskt mitt bästa idag, ansträngde mig så mycket jag klarade av. Och trots att jag gav upp först av alla i klassen så var jag hyfsat nöjd med mig själv eftersom det var ganska mycket bättre än förra gången, då jag helt enkelt inte orkade bry mig.
Sen spelade vi lite fotboll. Nicolina och jag har en egen klaga-på-idrotten-pakt och gick mest runt på planen. Jag rörde mig slött åt samma håll som bollen, Nicolina agerade bollplank. Och stackars Josse missades av bollen med några millimeter.
   Johanna, Sofia och Malin uteblev allihop från idrotten och dök inte upp förrän vid ett-tiden, så jag avnjöt en mycket trevlig lunch med Josse, Isabelle och Emelie. Sen kom vi tillbaka till klassrummet, Joël hade med sig sitt exemplar av Melodifestivalskivan och spelade Pernilla Wahlgrens låt på hög volym för att försöka övertyga mig om hur bra den är, haha. Jag måste förtydliga att jag faktiskt inte något emot Pernilla Wahlgren, det vara bara detta framträdande som jag inte gillade. Picadilly Cirkus (stavning?) är en himla härlig låt. Perrelli kommer jag troligen sluta störa mig på om några år, när jag har kommit över att hon vann över BWO. Carola däremot, det fiendeskapet är livslångt.
   I alla fall så hade vi kultur- och idéhistoria helklass eftersom Åsa Bildlärare var sjuk och satt och skissade på de karaktärer vi ska spela i nästa rollspel. Denna gång är det tema medeltid. Visst går jag på en fantastiskt härlig skola?
Efter skolan kände jag får att inviga den vår som inte finns så jag avnjöt en helt underbar glass från det där lilla stället vid rulltrappan på Gränden, en kula jordgubb och en choklad. Det var HIMMELSKT. Sen klämde jag in mig på en härligt överfull rälsbuss som konstigt nog gick. När vi stod tjugo minuter i Rimforsa så fick jag världens gulligaste SMS från Melinda:
"Hej Lilly. Vad gör du? Jag sitter och väntar på min skjuts som skulle kommit för en timme sen, och då tänkte jag naturligtvis på dig och alla dina tågförseningar."

Vad jag önskar mig nu är en av de där beryktade återträffarna. Jag saknar er så mycket, alla Anonyma Skrivnarkomaner där ute. Heder till Y:et och Vampyren som kämpar så för att få ihop alla. Jag ska kämpa med er.