The magic can begin

Det är vinter och jag gillar det mindre och mindre för varje minusgrad. Imorse var det femton grader kallt hos mig. Det var fysiskt  och psykiskt plågsamt att överhuvudtaget behöva gå ut.
   Dagen inleddes bra med religion, och fortsatte sedan mindre bra med naturkunskap. Eftersom vi nu fick ha naturkunskap istället för engelska förra veckan (ÅHHHHH vad sur jag var!) så hade man ju kunnat hoppas att vi skulle ha engelska istället för naturkunskap idag, eftersom Helen nu är tillbaka (jag träffade henne i lunchkön och berättade hur mycket vi, läs "jag", har saknat henne). Men nejdå, vi ska tydligen plågas ihjäl med celler och bakterier och atomer och allt annat elände i världen. När jag och Isabelle satt vid hennes dator och letade fakta och jag beklagade mig lite så kom dagens citat, från Johanna som satt bredvid:
"Men Lilly, du måste ju dra ditt strå från stacken!"
Haha. Erkänn att uttrycket tack vare den lilla ändringen plötsligt fick en helt ny innebörd; istället för att vara en duktig myra och hjälpa till så monterar jag ner hela stacken. Det var hysteriskt roligt.

Dagens roligaste var annars att ALLA tåg var inställda UTOM vårt. Det som jag kallar "svensk vinter" och KLT kallar "extrema väderförhållande" hade tydligen slagit ut precis ALLA pendeltåg, de enda som gick var vår skabbiga rälsbuss och ett X2000 som skulle till Sthlm-Gävle. Mina pendeltågsåkande kamrater var måttligt roade. Och visst, det är inte kul, men med tanke på att deras tåg normalt sett går var tjugonde minut och är inställda ungefär en gång om året så har jag ändå liiiiite svårt att tycka synd om dem. Trasiga tåg och försenade ersättningsbussar är min vardag.