The magic can begin

Eftersom jag hade så gott om tid idag (vi slutar 14:45 på tisdagar och tåget går 16:23) så gick jag på upptäcksfärd i Linköping. Jag fick se en hel del nya platser. Och plötsligt, utan att jag visste riktigt hur jag kom dit, så var jag vid Trädgårdsföreningen. Jag tittade på de snötäckta träden och gräsmattorna, log lite för mig själv. Och sen, till en början utan att jag ens tänkte på det, började jag sjunga för mig själv:

Berzianer bara gapar
Arrogant är Katedral
Folkungaskolan består av nördar
Och hela Ljunkan är så banal

OSLAGBARA!
FENOMENALA!
Vi kan ej hjälpa att vi är bäst
Sån är vår skola, sån är vår skola
Ja här på FU är allt en fest

Min första vecka på FU kommer jag aldrig att glömma. Det var varmare då, jag hade jeans och linne och solen sken och gräset var grönt, men det var samma plats. Med klasskamraterna jag vid den tiden inte ens visste namnet på. Anki och Irina och Emma och Erik Med Megafonen ledde oss. Och vi sjöng. Jag hade kunnat gå genom hela Linköping i en enda lycklig parad och bara sjunga Vår Sång. Så mycket kärlek och samhörighet. Det var bland det finaste jag någonsin varit med om.


I morgon är det dags för de dramatiska utvecklingssamtalen. I min värld är utvecklingssamtal fortfarande att man får hem ett brev där det står en vardagkväll då man med sina föräldrar ska infinna sig i skolan för att prata med klassföreståndarna om var man ligger i olika ämnen, men så gör vi inte här. Det är betydligt mer avancerat.
Det låg en lista på ett bord med en spalt för varje lärare och en massa små rutor, en för varje tid, där man fick skriva sitt namn. Jag var där och slogs om de tidigaste tiderna i måndags. Språklärarna var det lätt att hitta lediga tider hos, de har bara vår klass och även om vi är tjugosju stycken så blir det inte särskilt stora grupper delat på tre språk, men med de lärare som både vi och 1D har så var det bara att följa listan i rakt nederstigande led och ta den sista tiden.
Jag fick ändå till det ganska hyfsat; min sista tid är nu 14:05 med Janne. Idag upptäckte jag till min fasa att jag fått tiden 14:15 med Maria (jag vill ju helst hinna med 14:23-tåget och slippa vänta på det som går 16:23), men hon är en snäll och förstående människa så det gick att ändra. Det roligaste är annars att stackars Helen får ha sina samtal bakom kopieringsmaskinen, haha. Det låter trångt.
   Det som ska diskuteras är de omdömen som halva klass 1i, inklusive jag, sprang till datasalen för att gå in på Schoolsoft och läsa någon gång förra veckan.
Mina omdömen är på det hela taget helt okej. Idrottsläraren Joakim Hammar skrev till en av mina kompisar att hon är "slö och oengagerad" så jag fruktade att jag själv skulle få ett omdöme i stil med "du är totalt värdelös, gå hem!". Istället fick jag något i stil med "Du ligger nu på ett G. Har fått intrycket av att du är nöjd med det???".
Ganska bra med tanke på vilka schyssta omdömen han verkar ha satt på mina vänner, en annan flicka i min klass fick till exempel något om att hon "sätter sig ner och tjurar när vi inte gör något roligt". Men JA, Jocke Hammar; jag är nöjd med att få G. Är det något fel med det eller?
   Gulliga Elsa skriver INTE att jag är värdelös på franska utan att jag behöver jobba med mitt självförtroende. Det skriver jag under på. Helen skriver något jättefint, på engelska med en massa svåra ord jag knappt förstår. Marie håller fast vid att jag "kan mer än jag visar", vilket jag i och för sig också håller med om. Religion har jag VG i och omdömmet i scenisk gestaltning är otroligt bra med tanke på att jag egentligen hatar att prata inför folk. Gunnis tycker att jag har en bra arbetsinsats, Vikarie-Elin (som vi alla älskar att tycka illa om) bedömmer oss alla två och två så exakt vad hon tycker om MIG är oklart. Vad hon tycker om mig och Isabelle och vårt arbete framgår däremot tydligt.
Men mitt favoritomdöme är ändå det från Maria, svenskaläraren:

Du har lätt för att skriva, och tycker om att hitta självständiga lösningar utifrån ganska vida ramar. Det är spännande att se hur du jobbar medvetet med ordval, rytm och andra stilistiska knep som upprepningar, symboler och motsatser, för att skapa inlevelse och stämning i dina kreativa texter.

Jag gillar. Mycket. Men årets roligaste omdöme är ändå flickan i min klass som av Janne fick höra att hon "ibland är lite pratig med sina grannar". Dock har han inte skrivit något om pratighet på någon av hennes grannars omdömen. Så uppenbarligen sitter hon och pratar för sig själv utan att någon svarar, haha.


När jag ändå var inne på Schoolsoft så kastade jag en snabb blick på idrottsplaneringen och jag kan bara säga att det ser mörkt ut. Simning två nya gånger, ett nytt beeptest, löpning i Ryd vecka 18, ett nytt beeptest och "Tinnis" sista lektionen.
Det har varit en ära att känna er, mina vänner.