Dagen (i brist på bättre rubrik)
Jag ska börja med att be om ursäkt för mitt sega uppdaterande, jag har haft så sjukt mycket skolarbete på sista tiden. Det har jag fortfarande, men jag bedömde att lite bloggande hinner komma emellan mig och historiaprovet.
Det var tåg på morgonen idag, en av de skabbiga små rälsbussarna som tydligen rullar fortfarande. Vi var cirka tjugofem, trettio minuter sena, en jämförelsevis så pass liten försening att jag knappt reflekterade över den. Det roligaste var att vi, på väg till skolan, mötte vår kära klasskamrat Emma Nyrén och hennes bror. De bor ju något närmare än oss Vimmerbyare och har därför aldrig kommit samtidigt som oss, men idag var det tydligen något fel på deras buss. I alla fall så sa Emma att Janne var sjuk och att vi troligen inte skulle ha någon religion.
Detta stämde; när vi kom in i vårt klassrum så satt de av våra klasskamrater som var där och gjorde helt andra saker än att ha religion. Sofia hade stuckit iväg för att simma, Malin hade åkt hem igen för att komma tillbaka till nästa lektion om cirka en och en halv timme och flera andra hade följt hennes exempel.
Isabelle var tillbaka idag, från sitt tillfälliga sjukdomstillstånd. Jag har saknat henne något otroligt, men exakt HUR tråkigt jag har haft utan hennen insåg jag nog inte förrän idag när hon var tillbaka.
I alla fall; den plötsliga rasten vi fick användes både till det ena och det andra. Många åkte som sagt hem, andra satt vid datorn och ett fåtal, i huvudsak bestående av Emelie och Josse, pluggade till historiaprovet genom att skriva en massa frågor på tavlan. Isabelle tyckte att det var roligare att sudda ut bokstäver i deras meningar, så att det till exempel stod "det heliga lanet" istället för "det heliga landet". Att följa Emelies halvhjärtade försök att skriva dit "D" igen tyckte jag också var hysteriskt kul, men jag fick faktiskt något vettigt gjort också; jag läste cirka två sidor i "Den hemliga historien". Denna bok är tydligen en klassiker (jag har aldrig ens hört talas om den förut), ska vara utläst ett par veckor efter sportlovet och är just nu fruktansvärt tråkig. Uppgifterna går isär om exakt när den börjar bli bra; Sofia A har nästan läst ut den och älskar den, Nicolina säger att hon har läst trehundra sidor och att den fortfarande är dålig, Kalle har läst den och totalsågade hela boken, osv.
Just Nicolina satt bredvid mig i klassrummet och var uttråkad. Hon och Sofie funderade länge och väl på vad de skulle göra för att roa sig, de kom på allt ifrån att "hoppa ut genom fönstret för att se hur mycket vi skadar oss" till att "tapetsera väggen med Lilly". Till slut kom Nicolina på det geniala; de skulle busringa till någon. Hon tog fram sin mobil, slumpade fram en kontakt som blev... Kundtjänst. Jag tycker fortfarande det är synd att hon aldrig ringde.
Efter denna innehållsrika rast så skulle vi ha naturkunskap, MEN: även denna lärare var, surprise surprise, sjuk idag. Jag var överlycklig över att slippa eländet (jag HATAR naturkunskap), och det var det nog flera som var, men någon kom i alla fall på en genial idé; om vi hade lite av eftermiddagens en och en halv timme långa språklekton nu istället, så skulle vi kunna sluta tidigare i eftermiddag. Det gick att ordna för alla utom tyskarna, Martina var tydligen upptagen med något annat. Men vi, vi hade franska klockan kvart över elva till tolv, en mycket märklig upplevelse. Idag gick vi igenom hur olika verb böjs i olika tidsformer, kanske inte världens roligaste grej men Elsa, min lärare, är faktiskt himla rolig. Det var ett verb som stavades med två S i dåtid, då kallade hon dem för nazist-verben, SS. Och när det bara var två S i plural i någon annan grupp så sa hon att nazisterna vågar sig bara fram när de är flera, alltså SS i plural. Haha. Och hon är himla gullig också; någon gång när vi höll på att somna så gick hon och hämtade ett glas vatten till mig och te till två av mina kamrater.
Efter denna märkligt korta och felplacerade franskalektion så var det lunch. Det stod "Kålpudding" på matsedeln, vilket ju lät hysteriskt upphetsande, men antingen ändrade de sig eller så har jag en helt felaktig bild av hur kålpudding ser ut, för det liknade mer köttfärslimpa. Gott var det i alla fall och jag tog faktiskt en extra portion. Bokstavligen tog eftersom mat-snubben inte var där och jag inte hade tid att vänta på honom (vi har ju serveringssystem på FU, det står en människa bakom en disk och ger oss maten) så sträckte jag mig in och tog mat till mig själv. Och även till Anna I Trean som inte heller hade tid att vänta men som inte riktigt nådde maten (ibland känns det bra att vara lång, hehe).
Sen hade vi lite mer förberedelser inför morgondagens dramatiska EU-rollspel. Jag känner mig en aning nervös, men Anna (samma Anna som i matsalen) försäkrade mig om att det inte är hälften så dramatiskt som det låter, att jag inte ska tänke så mycket på det utan bara ha kul. Jag önskar att mitt fjortonåriga jag hade fått träffa alla underbara treor på FU, då hade hon lärt sig tidigare att det faktiskt finns godhet i världen.
Dagen avslutades med en mera lekfull franskalektion, ett halvhjärtat försök att skriva på min samhälsskunskaps-grej i en datasal full av tjattrande tvåor och en halvsovande tillställning i ersättningsbussen hem. På lördag är det Melodifestival igen, det ser vi fram emot ;)
Det var tåg på morgonen idag, en av de skabbiga små rälsbussarna som tydligen rullar fortfarande. Vi var cirka tjugofem, trettio minuter sena, en jämförelsevis så pass liten försening att jag knappt reflekterade över den. Det roligaste var att vi, på väg till skolan, mötte vår kära klasskamrat Emma Nyrén och hennes bror. De bor ju något närmare än oss Vimmerbyare och har därför aldrig kommit samtidigt som oss, men idag var det tydligen något fel på deras buss. I alla fall så sa Emma att Janne var sjuk och att vi troligen inte skulle ha någon religion.
Detta stämde; när vi kom in i vårt klassrum så satt de av våra klasskamrater som var där och gjorde helt andra saker än att ha religion. Sofia hade stuckit iväg för att simma, Malin hade åkt hem igen för att komma tillbaka till nästa lektion om cirka en och en halv timme och flera andra hade följt hennes exempel.
Isabelle var tillbaka idag, från sitt tillfälliga sjukdomstillstånd. Jag har saknat henne något otroligt, men exakt HUR tråkigt jag har haft utan hennen insåg jag nog inte förrän idag när hon var tillbaka.
I alla fall; den plötsliga rasten vi fick användes både till det ena och det andra. Många åkte som sagt hem, andra satt vid datorn och ett fåtal, i huvudsak bestående av Emelie och Josse, pluggade till historiaprovet genom att skriva en massa frågor på tavlan. Isabelle tyckte att det var roligare att sudda ut bokstäver i deras meningar, så att det till exempel stod "det heliga lanet" istället för "det heliga landet". Att följa Emelies halvhjärtade försök att skriva dit "D" igen tyckte jag också var hysteriskt kul, men jag fick faktiskt något vettigt gjort också; jag läste cirka två sidor i "Den hemliga historien". Denna bok är tydligen en klassiker (jag har aldrig ens hört talas om den förut), ska vara utläst ett par veckor efter sportlovet och är just nu fruktansvärt tråkig. Uppgifterna går isär om exakt när den börjar bli bra; Sofia A har nästan läst ut den och älskar den, Nicolina säger att hon har läst trehundra sidor och att den fortfarande är dålig, Kalle har läst den och totalsågade hela boken, osv.
Just Nicolina satt bredvid mig i klassrummet och var uttråkad. Hon och Sofie funderade länge och väl på vad de skulle göra för att roa sig, de kom på allt ifrån att "hoppa ut genom fönstret för att se hur mycket vi skadar oss" till att "tapetsera väggen med Lilly". Till slut kom Nicolina på det geniala; de skulle busringa till någon. Hon tog fram sin mobil, slumpade fram en kontakt som blev... Kundtjänst. Jag tycker fortfarande det är synd att hon aldrig ringde.
Efter denna innehållsrika rast så skulle vi ha naturkunskap, MEN: även denna lärare var, surprise surprise, sjuk idag. Jag var överlycklig över att slippa eländet (jag HATAR naturkunskap), och det var det nog flera som var, men någon kom i alla fall på en genial idé; om vi hade lite av eftermiddagens en och en halv timme långa språklekton nu istället, så skulle vi kunna sluta tidigare i eftermiddag. Det gick att ordna för alla utom tyskarna, Martina var tydligen upptagen med något annat. Men vi, vi hade franska klockan kvart över elva till tolv, en mycket märklig upplevelse. Idag gick vi igenom hur olika verb böjs i olika tidsformer, kanske inte världens roligaste grej men Elsa, min lärare, är faktiskt himla rolig. Det var ett verb som stavades med två S i dåtid, då kallade hon dem för nazist-verben, SS. Och när det bara var två S i plural i någon annan grupp så sa hon att nazisterna vågar sig bara fram när de är flera, alltså SS i plural. Haha. Och hon är himla gullig också; någon gång när vi höll på att somna så gick hon och hämtade ett glas vatten till mig och te till två av mina kamrater.
Efter denna märkligt korta och felplacerade franskalektion så var det lunch. Det stod "Kålpudding" på matsedeln, vilket ju lät hysteriskt upphetsande, men antingen ändrade de sig eller så har jag en helt felaktig bild av hur kålpudding ser ut, för det liknade mer köttfärslimpa. Gott var det i alla fall och jag tog faktiskt en extra portion. Bokstavligen tog eftersom mat-snubben inte var där och jag inte hade tid att vänta på honom (vi har ju serveringssystem på FU, det står en människa bakom en disk och ger oss maten) så sträckte jag mig in och tog mat till mig själv. Och även till Anna I Trean som inte heller hade tid att vänta men som inte riktigt nådde maten (ibland känns det bra att vara lång, hehe).
Sen hade vi lite mer förberedelser inför morgondagens dramatiska EU-rollspel. Jag känner mig en aning nervös, men Anna (samma Anna som i matsalen) försäkrade mig om att det inte är hälften så dramatiskt som det låter, att jag inte ska tänke så mycket på det utan bara ha kul. Jag önskar att mitt fjortonåriga jag hade fått träffa alla underbara treor på FU, då hade hon lärt sig tidigare att det faktiskt finns godhet i världen.
Dagen avslutades med en mera lekfull franskalektion, ett halvhjärtat försök att skriva på min samhälsskunskaps-grej i en datasal full av tjattrande tvåor och en halvsovande tillställning i ersättningsbussen hem. På lördag är det Melodifestival igen, det ser vi fram emot ;)
Kommentarer
Trackback
