Teori, gummiband och Sthlm
Nu sitter jag i datasalen och utnyttjar den rast vi plötsligt fick till något vettigt: bloggande. Idag ska vi ha teori på idrotten, jag vet inte riktigt vad det innebär men det är nog bättre än att röra på sig. Troligen blir det väl en massa tjat om att man ska äta nyttigt och röra på sig, det överlever jag. Även om jag inte lyssnar på det.
Att dagen började med ett inställt tåg blev väl ingen förvånad över, inte heller över att ersättningsbussen var en halvtimme sen. Att bussen dessutom var överfull redan när den kom och att jag därför fick tränga in mig bredvid en främmande man med en fet ryggsäck i knäet och två tjattrande ungar bakom mig gjorde inte direkt saken bättre, tack och lov hade jag i alla fall mobilen och hörlurarna så musiken fick mig att stå ut upp till Linköping.
Väl framme var det dags för en redovisningen, denna gång bestod den i att spela upp dramer från Antikens Grekland iförd hemmgjorda pappersmasker. Kort sagt kan man säga att de inte hade så mycket roliga dramer i Grekland på den tiden; den första handlade om en kvinna som mördade sin man, nästa om en kvinna som mördade sina barn och sen kom våran, om Oidipus som dödade sin pappa, gifte sig med sin mamma och sen stack ut sina ögon. Den roligaste var sista gruppen, om kvinnorna som sexstrejkade för att få slut på männens krigande.
Maskerna var som sagt inte särskilt proffsigt gjorda, vi hade limmat och häftat fast lite gummiband, så sekunderna innan vi skulle upp på scen så släppte gummibandet i min mask på ena sidan. Lite stressad och lätt panikslagen, eftersom det var mig alla väntade på, lyckades jag hitta en fungerande häftapparat och fixa gummibandet. Sekunden då jag drar masken för ögonen så går den av på mitten. Så där står jag, med en halv mask och en klass som väntar på att jag ska upp på scen. Precis när jag håller på att drabbas av panik så hör jag Joël, som en räddande ängel:
"Du kan låna min mask, Lilly."
Tyvärr såg jag inte särskilt mycket genom den (vilket jag i och för sig inte gjorde genom den förra heller), men jag hade en mask att ta på mig. Och dramat spelades upp utan problem.
I morgon väntar Sthlm, med min älskade klass. Den kan inte bli annat än perfekt.
Sist jag var i Sthlm var i slutet av nian, våren 09. Bussen avgick från vimarskolans parkering 05:30, det var samling 05:15. Om vimarskolans parkering var en skrämmande plats under dagtid så var det inget mot vad den var klockan fem på morgonen.
Vi gick på några museeum och sen skulle vi ha lite fri tid. Det var tydligen totalt förbjudet att gå ensam, och eftersom jag inte hade någon större lust att låtsas tillhöra någon av grupperingarna i klassen så hade jag ett mindre krig med en lärare, som förföljde mig tills jag lyckades skaka henne av mig genom att söka upp några tjejer och gå med dem i ungefär två minuter. Sen blev det roligare; jag och min bästis Elise var av någon lycklig slump i Stockholm med skolan samma dag och lyckades på något sätt hitta varandra. Vi gick på NK en stund och letade efter Marina Schiptjenkos klänning, mer för att det var kul än för att vi faktiskt trodde på att vi skulle hitta den.
Det var inte så perfekt som det kommer bli med mina FU:are, men om jag ska vara ärlig så var det väl inte riktigt så illa som det låter heller. Om jag måste välja så är det väl ändå ett av de bättre minnena från nian
Jag sover hos Josse i Linköping tills på onsdag, så ni får vänta med redogörelsen tills jag kommer hem.
Puss och kram, mina kära bloggläsare.
