The magic can begin

I kylans korridorer (mitt livs stolthet som jag vann en dikttävling på Radio Kalmar med)

Bakom tegelväggar kvävs våra drömmar
vi packas ihop och formas till en enda grå massa
utan personligheter
utan drömmar
utan egna tankar
utan hopp

Mellan hårda korridorsgolv av opersonlig sten
och vita, sönderklottrade takpannor med sterila lysrör
Föds så mycket rädsla
Finn din plats i skuggorna och håll dig där
Men vad händer sedan
med alla dessa skuggvarelser
som redan i korridorer fulla av maktspel
fick lära sig att inte finnas?
Kommer de någonsin lyckas bryta
det mönster av osynlighet och självförakt
som de drog in i redan i skolan?

 I färglösa klassrum
på asfalterade skolgårdar och i kylans korridorer
ska vi bygga vår framtid
lära oss matte, fysik, engelska och geografi
men också att vi duger som vi är
att alla har rätt att vara olika
På dessa platser blir människor förstörda för alltid
Har man dag efter dag i kanske tre år
fått höra att man är så ful
så äcklig
så dum i huvudet
så tjock
så misslyckad
eller fel på något annat sätt
så stannar det kvar
längst in i själen
och finns där för evigt
Efter tillräckligt många slag slutar man att resa sig

De håller fast vid sina klyschor om god värdegrund baserad på glädje och respekt
medan tegelväggarna kväver allt vårt hopp
tvingar oss längre och längre ner i mörkret

Oss
Mig och skuggvarelserna
Jag finns där som en av dem
men ändå inte riktigt
Jag har inte slutat hoppas





En dikt om kärlek

I ett fönsterlöst rum,
eller i skenet av en gatlykta
Jag målar rosor i ditt hår,
smeker dina ljusa ben som kattungar
För du är en ros,
som jag ska plocka,
sätta i vatten,
vårda ömt,
ingjuta en del av min själ i.
Och när dina löv vissnar,
när jag inte längre finns och vakar över dig,
minns då sommaren.
Minns solen som värmde din kind,
minns vattnet som svalkade dina fötter,
och minns mig,
som den jag var.
Minns att jag älskade dig.




I slutet av nian