The magic can begin

Vi lever ett hårt liv, vi som åker Vimmerby-Linköping och tillbaka varje dag. KLT förstör vår vardag med nya värdelösa tågtider. Vimmerby Kommun hatar oss för att vi inte går på deras eget fantastiska (?) gymnasium, så vi får inget som helst stöd hemifrån. De betalar det de enligt lag måste, men något mer kan vi bara drömma om. Veolia är väl inte så glada heller vid det här laget eftersom vi inte gör annat än att klaga. Det enda stöd vi har är det från FU, alla där är helt fantastiska men de är Där Uppe. I ett annat län, en annan kommun, ett annat landskap. Vi är fortfarande lantisar, outsiders.

Jag tillhör inte Vimmerby Kommun eftersom jag stöter bort dem lika mycket som de stöter bort mig, även om jag fortfarande bor här nere så går jag i skolan i Linköping och då räknas jag knappt för Vimmerby Kommun.
Och trots att det är i Linköping jag har mitt liv så hör jag inte dit heller. Inte så länge jag bor här nere.
   Dessutom: även om jag flyttar så kommer jag fortfarande vara smålänning. För den bittra sanningen är att hur mycket man än flyttar runt, hur långt bort man än flyttar och hur länge man än bor där, så ändrar det inte varifrån man kommer. Sin bakgrund blir man aldrig av med.
Och det är orättvist. Något så fruktansvärt. Jag vill ju så gärna vara en av er, jag vill vara född och folkbokförd i Östergötland och ha helt normala och uthärdliga minnen från en grundskola i eller runt Linköping. Men det kommer aldrig bli så. Jag har varit en outsider sen jag var sju och jag känner mig fortfarande som en. Lilly goes Missförstådd Tonåring.

Och sen ska jag klaga lite till: ÄVEN om vi går ifrån lektionen vid tolv varje fredag (och det kommer vi bli tvungna att göra, trots att det innebär att vi missar tjugo minuters lektion vissa veckor) så har vi då tjugo minuter på oss tills tåget går hem. På den tiden ska vi hinna äta lunch.
Vi kommer inte kunna äta i skolan, det är nästan uteslutet direkt. Om det är extra lång lunchkö eller om mat-snubben inte är där eller om vi måste leta efter ett bord... då får vi vänta på nästa tåg, halv tre.
Då blir det antingen att:
a) sitta och vara vrålhungrig hela vägen hem
b) kasta sig iväg och köpa något på de tjugo minuterna innan tåget går.
Och detta gäller alltså varje fredag, från den 13 december och nästa termin ut.

KLT: jag hatar er.